Håkan Juholt hade säkert hellre tagit över ett parti som inte var i djup kris. Men å andra sidan hade han aldrig blivit partiledare om krisen inte varit så akut. Det var nödvändigt att kraftigt devalvera posten som partiledare, innan han kunde framstå som rätt man.
Håkan Juholt var faktiskt bland de första som gick ut och drev på för att Mona Sahlin och hela partiledningen skulle ställa sina platser till förfogande.
I går stod det plötsligt klart att Håkan Juholt är valberedningens kandidat som partiledare för Socialdemokraterna. Han var den som stod kvar när alla andra kandidater malts ner av fraktionsstriderna inom partiet.
Vem i helsefyr är Håkan Juholt? Frågar du kanske. Du är inte ensam.
Juholt har säkert kvaliteter. Men det är svårt att veta vad de är.
Han har ägnat sig åt "smala" politikområden, som försvaret.
Han har jobbat mer in mot partiet och riksdagsgruppen än ut mot väljarna. Ändå är han inte ideologiskt profilerad, utan framstår mer som en traditionell sosse. Och han har ingen regeringserfarenhet.
Naturligtvis är det ett svaghetstecken när ett parti ser sig nödsakat att hitta nästa partiledare bland dem som inte är befläckade av att ha suttit i ansvarig ställning.
Visst kan Juholt ändå bli en framgångsrik partiledare. Fredrik Reinfeldt var också något av en doldis när han blev partiledare för Moderaterna.
Men Reinfeldt skaffade sig en tydlig agenda för att förändra partiet och skaffade sig mandat att genomföra förändringarna.
Har Juholt sådana planer? Ingenting tyder på det. Han har till och med talat om att han är trött på allt prat om förnyelse.
Socialdemokraterna har tappat kontakten med tidsandan. Och svaret på problemet är tydligen att ta ytterligare ett par steg tillbaka.
Det är stor risk att Håkan Juholt blir partiledaren som det känns tryggt att hålla i handen efter en läskig utförsbacke. Partiledaren som förkroppsligar en snuttefilt.