Det är nu stressen börjar
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För mig är det tvärtom, det är nu stressen griper tag i mig. Hur ska jag hinna med allt efter julen? Julstressen är småpotatis i jämförelse med de resterande dagarna på det nyfödda året. Dessa dagar innebär för mig ett tungt vägande projektarbete, en inte färdigplanerad student, en hel del pinande lektioner i skolbänken och ett fasligt letande efter arbete... Jag avskyr vardagen.
Jag känner likaså en tyngande ängslan inför framtiden, som jag för första gången i mitt liv måste se på med stort allvar. För om fem månader kommer vi tredjeklassare stå där med studentmössan på huvudet, gladare än någonsin, med mindre att falla tillbaka på än vad vi någonsin tidigare haft.
Så jag är väl medveten om att jag bör uppskatta mina sista dagar i den bitterljuva skolan - men det går inte. Det enda som ger sig till känna är en krypande ångestkänsla.
Jag vet även att vi i skolan kämpar för att få ett lyckosamt liv i framtiden som vi ska kunna uppskatta. Precis som vi under julen stressar för en så lyckad jul som möjligt. Men någon ångest var inget jag kände under högtiden - till och med stressen upplevdes då behaglig och välkommen.
Studentlån, tv-licens, tvättider... Dessa oangenäma faktorer, som just nu skrämmer livet ur mig, var så gott som obefintliga för några veckor sedan. Då var de enda orden som cirkulerade i mitt huvud julskinka, julklappar och familj. I min familj har julen en stor betydelse, då syskonen kommer hem till ön och släktingarna samlas - ingen missar denna högtid. Jag vill ödmjukt påstå att julen gör oss till gladare, mer kärleksfulla människor, hur kliché det än må vara. Hemmet under juletid är min fristad.
Julen kallas ofta "barnens högtid", vilket jag inte kan hålla med om - det är en högtid för oss alla.
Som Jeanna Oterdahl skrev: "Ty julen är härlig för stora och små, är glädje och ljuvaste frid. Är klappar och julgran och ringdans också, är lycka oändligen blid".Dock har jag förståelse för dem som klandrar högtiden för att vara alldeles för kommersiell. Julen har blivit alltför präglad av julklapparna och schackrandet därförinnan, vilket lett till att själva syftet med firandet bleknat. Jag menar då inte att du måste vara kristen och minnas Jesu födelse för att fira jul, utan för mig innebär julen att få känna och upplyfta gemenskapen med nära och kära.
Jeanna Oterdahl fortsätter sin text med frasen: "Är ljus, alla ögon då stråla som bäst, och stjärnorna tindra som mest. Och där ljuset är, där är det jul".
Med de här orden inser jag att jag kanske bör se framtiden med samma ögon som jag ser på julen. För julen är ljuset, och ljuset är framtiden.