Estland och de övriga baltiska republikerna är/var en sådan skiljande fråga. EU:s stormakter var på 1990-talet föga intresserade av exempelvis Estland i vare sig EU eller Nato. Man ville inte utmana Moskva. Baltikums inträde 2004 i först Nato och sedan EU och Nato är snarare en effekt av deras egen viljestyrka - och stödet från USA.
Just nu är solidariteten mera påtaglig. Ryssland har självt ordnat den saken. Tvivel på hur klokt det var att flytta statyn Bronssoldaten i Tallinn förbleknar inför de ryska reaktionerna och trakasserierna.
Bronssoldaten restes 1947 vid en grav med ett antal sovjetiska soldater i centrala Tallinn. De flesta ester har i statyn sett en hyllning till den diktatur som i årtionden firades här 9 maj.
Då förväntades esterna vara tacksamma för att Röda armén berövat dem deras frihet.
Striden om Bronssoldaten handlar nu mera om Ryssland än om Estland.
Anklagelserna mot Estland för fascism, som från Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov; krav från ryska politiker på att bryta diplomatiska och ekonomiska förbindelser; och så myndigheternas plötsligt påkomna tolerans av demonstrationer, när det gällt Estlands ambassad i Moskva - allt bottnar i Rysslands oförmåga att bearbeta sitt förflutna.
Alla länder i Europa behöver bearbeta sin historia. Det sker på många håll - i Tyskland som nu styrs av Angela Merkel just nu även ordförande i EU och därmed dess främsta företrädare i krisen Estland-Ryssland. Med sin uppväxt i forna Östtyskland har hon in på huden upplevt följderna av sitt lands historia.
Även i Estland är historien i högsta grad levande. Det finns mycket smärtsamt att berätta.
Förnyelsen av Sovjet/Ryssland från slutet av 1980-talet innehöll en vilja att göra upp med det förgångna. Arkiven öppnades.
Men under Vladimir Putin har det blivit locket på. Hans ekonomiskt och politiskt stärkta Ryssland tycks inte tåla obehagliga sanningar, vare sig om historien eller nuet.
9 maj firar Ryssland segern i vad som kallas "stora fosterländska kriget" 1941-1945. Det som hände innan och efter att Tyskland 1 september 1939 överföll Polen är liksom en sak för sig.
Putins Ryssland, som berömmer sig av att vara rationellt och "delovoj", sakligt, har en blockering när det gäller ansvaret för pakten med Stalin som Hitler bröt i juni 1941.
Då hade Sovjet ockuperat östra Polen och Baltikum och angripit Finland.
I Estlands val 4 mars i år fanns faktiskt en rysk-estnisk kandidat som hävdade att Estland inte kunde ha varit ockuperat eftersom det 1940 frivilligt sökt inträde i Sovjet!
Flertalet ester ville liksom statsminister Andrus Ansip, ledare för Estlands största parti, Reformpartiet flytta Bronssoldaten och eventuella kvarlevor till en krigskyrkogård, vilket nu skett. Det vore en mera värdig plats, än som hittills vid ett vid ett busstorg. Och Bronssoldaten skulle förvandlas till något allmänmänskligt, inte vara en symbol för tidigare förtryck.
Ett konstruktivt Ryssland, inriktat på ömsesidigt fördelaktigt samarbete, skulle ha stött Estland. I stället odlas en även för Ryssland objektivt skadlig nationalism.
Estlands president Toomas Hendrik Ilves har sökt gjuta olja på vågorna. Han har markerat mot jakt på minnesmärken från den sovjetiska tiden, för laglighet och för goda relationer mellan olika folkgrupper.
Estland har något att lära den store grannen.