Det är mycket som bara blir som det blir.
Vid lönerevisionen var det kanske så att männen var lite envetnare i sina krav eller bättre på att framhålla vad de åstadkommit. Det blev i alla fall så att utfallet blev lite bättre för dem.
Det kan ju rättas till med en kvinnopott i senare förhandlingar. Men eftersom det är en rätt liten summa som kan avsättas till särskilda potter kommer det att ta många år att komma ikapp. Och kvinnosatsning kan inte göras varje år. Det är ju annat som ska prioriteras också.
När det ska sättas samman listor till valen blir det lätt så att en man kommer överst. Det var inget som bestämdes i förväg eller planerades men det blev så. Och några kvinnor får man ju alltid med. Låter man bli att räkna behöver man inte ens märka att de blev färre.
I näringslivet vill man ha de bästa i toppen, det är rätt självklart. Så när en VD eller styrelseordförande ska utses letar man bland dem man vet har kompetensen, alltså dem man känner. Så när 238 av börsens VD:ar är män och 15 kvinnor då blir det ju gärna en man - till.
När arbete ska prioriteras och rentav ge namn åt en särskild linje i regeringens politik blir det lätt så att männen gynnas mest. De arbetar ju så mycket och tjänar så bra. Det ser kanske inte så bra ut men man kan ju uttrycka det i procent i stället för kronor så låter det genast bättre. Även om det nu är så att affären vill ha kronor och inte procent för köttfärsen och morötterna.
Det finns regeringsförslag som gynnar kvinnor mest. Som höjningar av det särskilda bostadsbidraget för ensamstående föräldrar och grundavdraget för pensionärer. Fast det blir ju gärna så att de reformerna ger rätt lite pengar. Medan reformer som gynnar män blir mycket större. Som jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt som till 61 procent går till män.
När lärarna föreslås få examensbonus och arbetsgivaravgiften sänks för forskare så blir det lätt så att det bara rör de ämnen där det råkar finns mest män. Som teknik och naturvetenskap.
Inom många jobb, butik och kollektivtrafik till exempel är arbetsbelastningen ojämn över dygnet. Det blir ett pussel med scheman och tider. I jobb med många kvinnor, särskilt inom omsorg av olika slag blir det väldigt lätt så att det inte går att få ihop heltider. I andra jobb brukar det ordna sig.
Det blir lätt så att det skrivs en hel del om det här runt 8 mars. Övriga tider på året glöms det ofta bort. Det blir lätt så.
Och just därför behövs feminism, könsuppdelad statistik, kvotering och lagar, skrivna och oskrivna, om jämställdhet.