Tillgängligheten till och från Gotland är fortfarande beroende av effektiva kommunikationsvägar. Gotlandsfärjan är fortfarande vår enda farbara väg till fastlandet.
Det var till ingen nytta vi protesterade mot trafikverkets förslag, vi var för få röster för att höras. Och ju färre vi blir desto lättare att köra över.
Infrastruktur på olika villkor
Så känns det och utvecklingen pågår för fullt. Infrastruktur för alla men inte på lika villkor. Människor vill bo i städerna för det är där som jobben finns. Det är dit man vill flytta och det är där man måste satsa. Det går inte an, att sitta på en kobbe och skrika efter service, det kostar för mycket!
Men tid är pengar också på Gotland. Eller finns det andra planer för oss och vår magiska ö? Ska Gotland bara finnas till för turisterna och vara ett pittoreskt utflyktsmål, där befolkningen ska leva på allmosor från besöksnäringen?
Det är som att vi inte når fram. Som att vi har ett kommunikationsproblem även med språket. ”För att säkra tillväxt och service behöver vi effektiva transporter till och från Gotland.”
Det verkar som att regeringen inte inser vidden av sina beslut. Och då menar jag inte bara Gotlandsfärjans eventuella försämring utan alla beslut som bidrar till att avfolka och utarma vår glesbygd.
Varför denna ovilja bland våra politiker? Varför inte satsa på de små orterna också?
Landsbygden producerar
Som de flesta vet, finns det dåligt med naturresurser i städerna och liten plats för djurhållning. Därför bedrivs sådan verksamhet på landsbygden. Man producerar mat och andra förnödenheter som sedan fraktas till städerna.
Producenterna har tvingats acceptera höjda fraktavgifter och försämrad förtjänst, trots det stretar man på för att man vill bo kvar i sin hembygd. Levnadskostnaderna ökar och servicen försämras och återväxten är obefintlig då inflyttningen till avfolkningsorterna är minimal. Så ser det ut på många platser i Sverige och utvecklingen tycks inte stanna av.
Den trenden behöver vändas i hela vårt land och till det krävs politiska beslut. För det är väl ingen som gynnas av en utarmad landsbygd med försämrad service?
Och det är väl ingen som gynnas av att städerna växer om man inte samtidigt kan lösa problematiken med bostadsbrist, biltrafik och platsbrist i skolor, äldreomsorg och på sjukhus? Jag tänker att man skapar ett växande problem när man fördelar våra skattepengar så orättvist.
Utflyttad verksamhet
Staten skulle kunna flytta ut delar av sin verksamhet till landsbygden. Kan människor flytta dit jobben finns så kan jobben flytta dit människorna finns? Till glesbygden med de arbetslösa ungdomarna.
Men det tycks vara en orimlig tanke. Varför ha ett kontorskomplex på landet, med fri parkering, personalmatsal och annan service i direkt anslutning och skapa ännu fler jobb, när man kan tränga in sig i stadskärnan och sitta vid sitt skrivbord och kommunicera via skärmen?
Nej jag är inte bitter, men lite sorgsen blir jag allt. Det är som att våra röster inte räknas.
Vi behöver storstäderna och vi behöver landsbygden men där emellan behövs en bra kommunikation.