Det bästa är att avstå
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Historien blir extra kittlande eftersom det handlar om ett oljebolag. Med ett "snällt" företag hade betydligt fler ryckt på axlarna.
Frågan bör dock inte handla om vem som betalar, utan om hur man upprätthåller politikers oberoende. Varje år åker politiker på studieresor som bekostas av biståndsorganisationer. Det är precis lika illa.
Mat- och modejournalister bjuds regelmässigt på påkostade event. Hela deras redaktionsekonomi bygger på att inte betala själv. Det finns också exempel på grävande nyhetsjournalister som låtit sig bjudas på dyra resor och därefter skrivit avslöjande reportage. Då kan de knappast anses ha mutats.
För våra folkvalda bör dock betydligt tuffare regler gälla än för journalister. Frågan är dock om det är pengarna man bör fokusera på, eller hur politikerna hanterar den information de får, samt hur öppna de är med att de låtit sig bjudas.
Gjorde Sofia Arkelsten information om resan och dess finansiering tillgänglig för väljare och allmänhet? Eller åkte hon hem, pratade om oljebolag, och låtsades som om det regnade?
Det faktum att vi inte vet antyder att det bästa hade varit att avstå. Men fallet är inte glasklart. De tyckare och politiker som nu fördömer Sofia Arkelsten, kan de ärligt säga att de aldrig låtit sig bjudas på dyr middag under Almedalsveckan?
Om lagstiftningen varit tydligare hade vi sluppit problemet. Hade det funnits en maxsumma, per år och givare, kunde politiker enkelt avgöra vad som är okej. Risken då, å andra sidan, är att man låter maxsumma, snarare än det egna omdömet, styra.
Nej, det är inte glasklart. Men när man tvekar är det ofta bäst att låta bli.