Om vi uppfattar väljarna som konsumenter, så kan vi på liknande sätt uppfatta partierna som producenter av konkret politik.
Den ursprungliga tydliga skillnaden mellan de olika ideologierna (sammanhållna idé- och tankesystem) gjorde det lättare för väljaren att ta ställning. Det fanns i grunden en tillhörighet som idag har gått förlorad.
Plånboksfrågorna viktigare
Demokratin har förlorat sin demokratiska stabilitet. Irrationella aktörer har kommit att spela allt större roll. Politiska partier marknadsför sin politik som märkesvaror.
Plånboksfrågorna har blivit viktigare än ideologin. Aggressiv marknadsföring och "försäljning" i medier och reklam förvillar våra sinnen och är inte bara inriktad på marknadens varor och tjänster utan också på politik och parti.
Devisen "ge folk vad folk vill ha" är fortfarande det enkla argument som gör kapitalismen möjlig. Men är det också så att det gäller för vårt demokratiska system? De försök som gjorts att reglera marknaden med jämna mellanrum, ger tillfällig respit och ny tro, till dess marknaden åter avregleras och åter löper amok med nya kriser som följd.
Vrede mot girigheten
Symbolen för det ekonomiska "bedrägeriet" är börsen på Wall Street i USA. Människor har gått samman i uppriktig vrede mot girigheten.
Man tror inte längre på ekonomiska eller politiska makthavare. "Occupay Wall Street" har blivit slagordet för dagen, men rörelsen tycks ändå inte få riktigt grepp om sinnena. Occupay-rörelsen kräver mycket, kräver engagemang, kunskap och aktiva handlingar. Man kräver goda vanor och moral. Detta borde tilltala åtminstone vänsterns politiker som borde gripa tillfället till "change".
Hur politiken ska förhålla sig till marknadsekonomin är den helt avgörande framtidsfrågan. Plan och reglering fordras, därmed inte sagt planekonomi.
Mjölka marknadens vinster
Kanske något i stil med tredje vägens politik som gav möjlighet att mjölka marknaden på dess vinster. En marknad som gav vinster till företagen, men också vinster till samhällets alla medborgare.
Socialdemokraterna behövs väl så mycket som någonsin, för att svara på Henry Lindkvists fråga (GT 20/1). Och Vänsterpartiet och Miljöpartiet också för den delen.
Det behövs ett starkt vänsteralternativ.