Det enda realistiska alternativet
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När det var kristider senast under Carl Bildts regeringstid bjöds socialdemokraterna in till förhandlingar om de krispaket som blev Sveriges väg tillbaka till sunda statsfinanser. Mona Sahlin har förklarat att hon gärna ser en blocköverskridande uppgörelse även nu, men Fredrik Reinfeldt har inga som helst planer i den riktningen.
Och det bör han inte ha heller. Av flera skäl, eftersom förutsättningarna nu är annorlunda än förra gången det begav sig.
De svenska statsfinanserna är nämligen i utmärkt skick, bankernas finansiella grund stadigare än kollegornas i utlandet och regeringens politiska bas stadigare än regeringen Bildts. Fredrik Reinfeldt leder nämligen en majoritetsregering med tätt sammansvetsade partier. Till det kommer också att regeringen är omgiven av personer i beslutför ställning som var med och hanterade nittiotalskrisen.
Vi vet inte vad som kommer härnäst; den finansiella stormen har inte bedarrat på långt när än. Men vi vet att rodret inte bör föras av Mona Sahlin. I går visades det tydligt. I oppositionspartiernas olika budgetalternativ finns knappt spår av krismedvetande. Och socialdemokraterna, det parti som gör anspråk på att vara regeringsbärande, framför förslag som höjd inkomstskatt, som ju enbart försvårar för hushållen att få det att gå ihop.
På ett sätt är krisen därför nyttig. Det blir plötsligt klart vad det är för alternativ som egentligen står till buds i svensk politik, nämligen inget alls.
Hade vi haft en rödgrön regering i dag hade den bestått av socialdemokraterna och miljöpartiet eftersom det sedan ett tag står klart att de inte vill räkna in vänsterpartiet i sitt regeringsunderlag. Hade någon vettig människa känt sig trygg med en minoritetsregering av den kombinationen? Eller en majoritetsregering som inkluderade även vänsterpartiet? Ännu värre.
När det verkligen gäller, och det är ju i det perspektivet man skall se när man lägger sin röst, har Sverige i dag egentligen bara ett realistiskt alternativ för den som vill se landet regeras ansvarsfullt, och det är alliansregeringen. Att Mona Sahlin gärna gör en blocköverskridande överenskommelse apropå krisen handlar förstås om att hon vill bli insläppt på det politiska ledarskapets scen. Men där har hon faktiskt inget att göra, och det är bra att det tydliggörs för svenska folket.