Det fattas en danstradition
Foto: Zettergren Bengt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hans inställning till politiken är pragmatisk och engagerad. Hos Björn Jansson saknas mycket av det som karaktäriserar många andra lokala socialdemokrater. Hos honom finns inget behov att svartmåla sina motståndare. Däremot kan han vara tuff i retoriken vilket man ska vara som politiker. Det gäller att få fram skillnaden mellan olika alternativ och peka på det som man tycker är fel med andras politik.
Det kommer att bli mycket tufft för socialdemokraterna att fylla tomrummet efter Björn Jansson. Den senaste taktiken från andra socialdemokrater, med Håkan Ericsson i spetsen, är att utmåla enskilda företrädare för alliansen på Gotland som envåldshärskare och att besluten som tas i nämnder och styrelser är ordförandenas ensamma.
Självklart är det ordförandena som ska ta ansvaret för besluten och som ska kunna svara på frågor som rör verksamheten. Men det är inte "Gustaf Hoffstedts beslut" och det stämmer inte att "Per-Olof Jacobsson har bestämt" när det ska sparas. Det är nämndernas beslut som ska försvaras av respektive ordförande. Alla i en nämnd är delaktiga i besluten, man kan välja att ta ansvar för detta eller ställa vid sidan om och två sina händer.
Att utmåla demokratin som odemokratiskt är inte särskilt smart.
En dag kanske man står där själv och ska ta upp den mantel man själv sytt ihop av onda avsikter och envälde.
Men det är klart, risken för ett maktskifte minskar förhoppningsvis efter hand som det står klart att den egna politiken inte fyller upp kostymen.
Med detta i åtanke hade Björn Jansson behövts i den lokala politiken, mest för socialdemokraternas skull men också för det allmänna samtalet och den politiska debattens skull.
Nästa helg ska vi njuta av allt det där vi planerat och fixat och längtat efter. Själv har jag lagt ner drömmen om den perfekta julen i betydelsen ett kliniskt rent hem. Julen är i och för sig en bra anledning att storstäda men det är inte det som står högst upp på min prioriteringslista. Mest för att spara energin åt det som är viktigt. Att vara närvarande och försöka hinna njuta.
Ändå gillar jag nästan tiden före jul bättre än själva julen.
Det som saknas i mina nuvarande jultraditioner är att fira nån av juldagarna med en danskväll. När jag var ung var annandagsdansen i Levide bygdegård något man bara inte fick missa.
Nu för tiden är det juldagen som är festkvällen och jag kan inte tänka mig att det är något annat än Visby som gäller. För de yngre alltså. För oss medelålders dans- och festlystna finns så vitt jag vet inget alternativ mer än att hoppas bli bjuden på nån privat tillställning.
Man kan ordna nåt själv också men då missar man ju själva poängen att slippa rodda för en gångs skull och bara ta del av något som nån annan fixat.
Ha en trevlig helg och byt ut alla "jag måste" till "jag vill" för att kolla att dina prioriteringar stämmer med din inre motivation.