Hizbollah är en terrororganisation, åtminstone dess militära gren. När EU i måndags skulle sätta ned foten och göra något konstruktivt i Mellanösternfrågan blev det resultatet. Det är förstås bättre än att inte alls erkänna att den libanesiska terrororganisationen är ju det, men särskilt konstruktivt är det inte.
Det råder inga tvivel om att Hizbollah faktiskt är en terrororganisation. De ägnar sig åt självmordsbombningar, vanliga bombdåd, lönnmord, avrättningar, vapenhandel och så vidare. Deras aktiviteter är heller inte begränsade till deras närområde, de har tvärtom upprepade gånger visat prov på global handlingsförmåga.
Hizbollah finansieras främst av Iran och Syrien (organisationen slåss även i detta nu i Syrien på regimens sida) och har även för vana att utföra dåd åt den iranska ledningen när denna inte själv vill smutsa ner sig. Bland organisationens uttalade mål återfinns bland annat att Israels utplåning. Med ett imponerande lager av missiler och raketer vars räckvidder gör hela Israel till ett potentiellt mål förvandlar organisationen varje israels liv till ett utdraget gisslandrama.
Det är förvisso sant att Hizbollahs aktiviteter inte enkom innefattar terrorverksamhet. Man driver skolor, sjukhus, viss kulturell verksamhet och dessutom a-kasseliknande och andra kontanta stödsystem, samt givetvis den politiska verksamheten. Hizbollah har tolv parlamentsmandat och två regeringsposter.
Ändå låter sig inte Hizbollah delas in i en militär och en politisk gren. Organisationens företrädare har själva, upprepade gånger, påtalat att organisationen är odelbar och att de alla är soldater i kampen.
Men det handlar inte bara om inställning utan om organisation. Det är nämligen inte två grenar som kan skiljas åt, utan en och samma organisation som styr både den politiska och militära verksamheten.
Utrikesminister Carl Bildt (M) kommenterade beslutet på följande sätt: ”Det är inte enkelt att skilja mellan Hizbollahs militära och politiska gren och vi ska inte glömma bort att Hizbollah är en betydande politisk kraft i Libanon och vi måste kunna ha kontakter med rörelsen oavsett vad vi tycker om dess verksamhet.”
Just rädslan för att inte kunna ha diplomatiska kontakter med Hizbollah, som de facto är en viktig maktfaktor i Libanon och i regionen, har både dragit ut på beslutet och försvagat det. Man har inte velat riskera att destabilisera regionen genom att polemisera mot Hizbollah.
Dels är det en felaktig slutsats, det går utmärkt att ha förbindelser med terrororganisationer, dels destabiliserar ett ohejdat Hizbollah hela regionen. Organisationen är inte Libanons armé och kämpar inte för libanesiska intressen utan för sina egna. Det hindrar dock inte att Hizbollah är militärt starkare än den libanesiska armén.
Innan Hizbollah lägger ned åtminstone sin militära verksamhet är libanesisk stabilitet en illusion. Det är därför tråkigt att EU dagtingar med verkligheten istället för att göra det enda rätta och klassa Hizbollah som en terrororganisation rakt av.