Det finns inga ursäkter
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men det är inte det enda sambandet.
Både misshandel i en relation och alkoholkonsumtion som övergår i missbruk följer en normaliseringsprocess.
Man blir inte alkoholist över en dag och misshandeln börjar sällan med ett slag.
Brottsoffren och närstående till alkoholister vänjs sakta men säkert vid en tillvaro som är långt från naturlig men som man till slut tror är normal.
Därför är det inte bara att stänga dörren och gå. Det är inte alkoholisten eller våldsverkaren man lämnar utan en människa man älskar och är trygg med. Också.
Polisens kampanj (som ni kan läsa mer om på nyhetsplats i dagens GT) att få fler att anmäla och orka stå fast vid sin anmälan är vällovlig och välkommen. Det är svårt att anmäla och medverka till att ens förmodade livskamrat döms för våldsbrott. Men det blir ännu svårare att stanna och låta sina barn leva i ett hem präglat av otrygghet och fysiskt våld. Barnen vet vad som händer, hur försiktiga både gärningsman och brottsoffer tror att de är.
Omgivningen vet med stor säkerhet också vad som pågår men även här är man präglad av normaliseringen. Hur ska man helt plötsligt våga lägga sig och ställa frågor om alkoholkonsumtion eller oro för att det begås misshandel inom grannens/vännens/släktingens väggar?
Särskilt svårt blir det kanske om man tillhör samhällets övre skikt där fasaden utåt är avgörande för ens sociala ställning. Tack och lov har det blivit mer och mer tillåtet att erkänna missbruk, men att erkänna att man pucklar på sin fru varje helg är inget man pratar om vid fikabordet av naturliga skäl.
Det finns ingen ursäkt för att ta till våld. Vare sig man är vänster- eller högeraktivist, berusad, arg eller rädd.
När man fortsätter att supa trots att man vet att man blir aggressiv och livsfarlig för sin närmaste omgivning så gör man ett val.
Det hoppfulla är att det också är just det man kan ta itu med och påverka själv.
Det finns mycket hjälp och stöd att få av samhället. Om man vill.
Många kvinnor (för det är fortfarande i huvudsak män som slår) och barn skulle då slippa skiljas från en person de i grunden älskar och vill leva med. Bara det borde vara en sporre med starkare verkan än alla avvänjningskurer i världen.