Det finns inte ett rätt sätt att städa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Politiker liksom journalister fasar över hur man ska hantera den kommande valrörelsen. Inte minst för att det finns missnöjespartier vars syn på demokrati skiljer sig från de etablerade partierna. Hur undviker man att springa dessa, ofta en-fråge partiers ärenden, genom att tiga ihjäl dem eller inte göra någon skillnad alls på partier och partier?
Rent filosofiskt är det svårt att se att det skulle vara demokratiskt rätt att särbehandla partier med avvikande demokratiuppfattningar. Men det gör det inte försvarbart att publicera vilka budskap som helst okritiskt.
Till skillnad från politikerna så fasar inte journalister bara, utan fängslas också i rapporteringen kring demokratifientliga partier. Och fängslandet i sig är en nog så viktig del i förståelsen för hur nya partier växer fram. Media är en plattform för det som är nytt och värderar oftare det som är avvikande och nytt högre än det etablerade och gamla. Det drar avvikande och nya partier nytta av.
Så hur bör man då hantera partier med avvikande demokratiuppfattningar?
Förmodligen bör "man" inte förhålla sig på något särskilt sätt alls. Det finns inget kollektivt sätt som är gångbart i medias rapportering. Snarare är det den kollektiva likriktningen som utgör ett hot. Det bör istället vara upp till varje enskild journalist och ansvarig utgivare att granska sin egen journalistiska gärning och publicistiska ansvar, så som det alltid är, annars också. Att tro att det bara finns ett rätt sätt att behandla obekväma partier är nästan lika illa som att inte reflektera över frågan alls.
Om man alls ska försöka formulera en slutsats kring vad som är rätt sätt att hantera missnöjespartier med icke-demokratiska anspråk så är det kanske just det att det inte finns ett rätt sätt. Men att alla förhållningssätt till dessa partier bör föregås av ett ifrågasättande av sin egen roll framstår som ytterst nödvändigt.
Kanske är det också så att själva fängslandet och fasandet är ett lika stort hot mot demokratin som vilket demokratifientligt partiprogram som helst.