Det finns skäl till oro
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är jobbigt att vara barn i svårigheter liksom det är att vara förälder och lärare till barn i svårigheter. Men det blir inte lättare utan saklig och allsidig information. Propagandan för utökad ADHD-medicinering har under senare tid fått mycket stor spridning i media, vilket säkert bidragit till den skenande konsumtionen. Varför är då några ifrågasättande artiklar så oerhört upprörande och kränkande?
Viktiga undersökningsresultat
Vad säger egentligen FN:s kommitté för barnens rättigheter? Den är: "allvarligt oroad av studier som påvisar en på kort tid snabbt ökande utskrivning av psykostimulantia som Ritalin och Concerta till barn som diagnostiserats med koncentrationsstörning och överaktivitet (ADHD)."
Även om det förstås inte är Gotland som specialstuderats måste varningen i hög grad angå situationen på ön, eftersom konsumtionen mer än fördubblats mellan 2007 och 2009 och idag ligger tre gånger över riksgenomsnittet. Västerbottens län, som ligger på andra plats når inte ens upp till hälften av den gotländska konsumtionen där kvinnor (15-44 år) till och med konsumerar fyra gånger över riksgenomsnittet enligt Socialstyrelsens statistik.
Attentions ordförande Ann-Kristin Sandberg påstår att "Obehandlad eller sent upptäckt ADHD innebär en kraftigt ökad risk för misslyckande i skolan, arbetslöshet, kriminalitet och drogmissbruk samt en för tidig död". Varifrån har Sandberg detta?
De två omfattande långtidsstudierna (MTA och Raine) visar motsatsen. Enbart negativa och inga positiva medicineringseffekter kan konstateras. Är det inte lite märkligt att då tala om "undermedicinering" och försvara en utökad medicinering som saknar evidens? Hur kan Attentions ordförande helt förbigå dessa tunga undersökningsresultat?
Respektera föräldrarna
Avseende grannlandet Norge rekommenderar kommittén att man noggrant undersöker fenomenet med överförskrivning av psykostimulatia till barn och tar initiativ för att barn som diagnostiserats med ADHD, liksom deras föräldrar och lärare, förses med ett brett utbud av psykologiska, pedagogiska och sociala åtgärder och behandlingar. Givetvis måste denna rekommendation i lika hög grad gälla för Gotland.
Får barn, föräldrar och lärare här tillgång till detta breda utbud? På fältet finns ett stort intresse för att utveckla drogfria behandlingsmetoder som idag undanträngs av ogrundad tilltro till farmaka. Många föräldrar har snarast upplevt att de utsatts för ensidig propaganda för medicinering.
Ann-Kristin Sandberg uttalar sig även som skuldbelagd förälder och känner sig inte respekterad.
Men måste inte respekt för föräldrar innebära att dessa ges möjlighet att väga eventuella korttidseffekter mot frånvarande eller negativa långtidseffekter samt att fritt kunna välja drogfria, bevisligen effektiva behandlingsalternativ?