Det finns utrymme för politisk fantasi
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Detta direkt efter att sjutton moderata kommunalråd gått ut i en egen debattartikel och krävt ett avskaffande av värnskatten. Tala om svar på tal! Man får säga vad man vill om regeringen, men ingen kan påstå att den slirar. Tvärtom, detta är en av de mest konsekventa och målmedvetna regeringar vi sett på länge. Det är de skattesänkningar man förutskickade redan före valet som skall genomföras. De och inga andra. För det är de som kommer att ge resultat, menar man. Frågan är om någon framöver kommer förvänta sig att det går att få alliansen på andra tankar än de uträkningar man har på ritbordet framför sig.
Partiledarnas gemensamma bedömning är att det finns utrymme för reformer både 2009 och 2010. Inte så överraskande. För när har väl någon regering inte sett utrymme för väljargodis under senare delen av mandatperioden när det drar ihop sig till val?
Men ändå, ingen kan förneka att Sveriges offentliga finanser är i gott skick, och att det rent objektivt finns reformmöjligheter. Förutsättningarna för regeringens politiska manöverutrymme är goda.
Det är här den politiska fantasin måste få komma in. Att bekämpa utanförskapet räcker inte för att bli omvald. Detta ger om inte annat en färsk undersökning från Göteborg besked om. Arbetslösheten rankas visserligen högt bland angelägna frågor, men som en del i en raskt nedåtgående trend. Valåret 2006 tyckte 40 procent att jobben var den viktigaste frågan, men året därefter hade den halkat ned till 22 procent. Och nu skriver vi 2008. Vad kommer folk tycka 2010?
Reformutrymmet måste användas klokt. Det måste, vid sidan av ännu mer jobbavdrag, komma något som inte nödvändigtvis har med utanförskap att göra. Eller ens med nationalekonomi över huvud taget.
Vad sägs om att se närmare på vårdnadsbidraget? Kan det utvecklas till något mer än den positiva men halvdana konstruktion den blivit i dag? Vårdnadsbidraget är ett av de lysande exemplen på hur politik kan nå ned i folkdjupet utan att i första hand ha med siffror att göra. En förstärkning av den borgerliga familjepolitiken under resten av mandatperioden vore kanske den ideologiska injektion som behövs för att ge regeringen ett folkligt ansikte bortom arbetsmarknadsfrågorna.