Striden om EU:s långtidsbudget för 2014 – 2020 drar ut på tiden. Innan den är bestämd kan beslut heller inte fattas om jordbruksstödet. Även om direktstöden förlängs automatiskt är det nödvändigt att processen att utforma stödet för de kommande åren kan sätta igång på allvar.
Jordbruksstödet är ett av EU:s mest omdebatterade inslag. Inte minst har den svenska regeringen blivit en prominent kritiker av stödet som upptar nästan hälften av unionens samlade budget. Exempelvis Folkpartiet har högljutt förespråkat att pengarna istället borde läggas på forskning.
Tankegångarna bakom FP:s politik är oklara. Om jordbruksstödet ska minska är det avgörande att minskningen hamnar i regeringens händer, EU:s utgifter på andra områden får inte öka. Forskning är dessutom något som det står medlemsländerna helt fritt att satsa på även utan EU.
Att FP är emot jordbruket är dock tydligt sedan länge vilket inte minst manifesterats genom partiets vilja att återinföra gödselskatten.
Regeringens motstånd mot jordbruksstödet kan lätt få vem som helst att tro att de svenska bönderna skulle klara sig bra utan det.
En undersökning utförd av EU-kommissionen visar dock att svenska bönder är näst mest beroende av gårdsstödet i hela Europa. Anledningen är att man i undersökningen även vägt in kostnadsläge och produktionsskatter.
”Man kan från svensk sida tycka vad man vill om EUs jordbrukspolitik. Men man ska vara väl medveten om att svenska lantbrukare är bland dem som får största delen av sina inkomster från gårdsstöden,” säger Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionens representation i Stockholm, till tidningen Land Lantbruk.
I vilken utsträckning regeringen är medveten om detta är tämligen osäkert. I budgetpropositionen för 2013 erkänner regeringen att svenska jordbruk har över tio procentenheter lägre marginaler än snittet i Europa.
Men istället för att stärka de svenska böndernas konkurrenskraft, vilket man säger sig vilja, gör man tvärtom.
Vid årsskiftet sänktes nivåerna för återbetalning av dieselskatt från 2100 kronor per kubikmeter till 1700. Om två år kommer nivån att sänkas med ytterligare 800 kronor per kubikmeter.
Frågan är hur mycket mer det svenska jordbruket klarar av att bära i form av ökade kostnader, höjda skatter och sänkta inkomster. För många har bristningsgränsen redan nåtts. I sin helhet måste den svenska jordbruksbägaren anses vara full. Vad regeringen gör nu är att experimentera med ytspänningen, till synes helt omedvetna om att varje ny droppe riskerar att få bägaren att rinna över.
Om det nu har blivit omöjligt för regeringen att på egen hand ordna drägliga villkor för våra svenska bönder bör man åtminstone ha tillräckligt med råg i ryggen för att inte försöka förta en av de få pålitliga inkomstkällor som finns kvar. Det finns värre saker än jordbruksstöd. Jordbruksdöd är en av dem.