LEDARE: Det folkliga och akademiska förenat i Socialdemokraterna

I min förra artikel uppmanade jag Håkan Ericsson att presentera ett namnförslag och det har han kommit med nu: Ilija Batljan. Det är ett intressant namn, en handlingskraftig politiker med stark tilltro till tillväxtens välsignelser, en som står något till höger om man säger så.
Kanske är det ett framgångskoncept? I fredagens DN-debatt bevisar Thomas Östros att han besitter kompetens och att han har hjärtat till vänster. Vad kommer ut av den ekvationen? Skall socialdemokratin föra en vänster-höger-politik?

Hon räcker inte till
Kanske är det nödvändigt, därför att frågorna om framtiden är så komplexa, att alla politiker oavsett schattering och tillhörighet måste ställa upp några axiomatiska krav på restriktioner för miljö- och finanspolitik. Det är en oerhört krävande uppgift. Kanske fordras det att vi rensar i rabatten ordentligt?
Men behåll åtminstone Östros, inte för att han är en vinnande karismatisk ledare, men han kan sin sak. Det kan man knappast säga om Mona Sahlin. På den här nivån räcker hon helt enkelt inte till.
Det upptäckte Maud Olofsson på ett tidigt stadium och det bevisades i en lång rad debatter med Reinfeldt.
Att hon blev tuffare i tonen, den sista tiden, när det blev uppenbart att valet var förlorat, kan förklaras med den psykologiska reflex som får adrenalinet att strömma till, så att det låter som om man talade utifrån övertygelse. Men tillräcklig kunskap saknas när det gäller den ekonomiska politiken och kanske också på andra politikerområden.

Pudelhållningen klingar falskt
Och hennes starka betoning på hur "uselt" och "dåligt" valresultatet var blev nog mer ett slag mot alla lojala partiarbetare än den gav uttryck för styrka och beslutsamhet att gå vidare.
Den där pudelhållningen, som politiker eftersträvar, som gjort en tabbe, tar till i tron att "det bara är att vända blad" som det numer heter och sedan gå vidare, den klingar falskt.
Kanske kan det nya höger-vänster-styret stavas Batljan - Östros, det folkliga och det akademiska i kombination. Men kanske är det så enkelt att folk tröttnar på politiker när de varit med länge?
Detta drabbar Mona Sahlin men också politiker på allianssidan. Kontinuitet och förändring, det är väl så det ska vara.

Ledare: Det folkliga och akademiska förenat i Socialdemokraterna