Det går bättre och bättre för Sverige
Stefan Fölster. Svenskt Näringslivs chefekonom visar en god prognos.Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För hur ska man annars tolka att Ekonomistyrningsverket rapporterar att BNP i år ökar med hela 3,9 procent och att den stiger med cirka 3 procent per år de tre åren därefter.
Årligen ska det tillkomma 37 000 nya jobb.
Budgetunderskottet beräknas i år sjunka till endast 21 miljarder för att sedan bli överskott de kommande åren. I klartext betyder det att vi snart kan återgå till att betala av på statsskulden istället för att låna för statens löpande utgifter, vilket varit fallet i krisens spår.
Även SCB presenterade sin arbetskraftsundersökning som detta kvartal sett på personer i åldern 55-74 år och deras ställning på arbetsmarknaden. Trots att jämförelsen gällde åren 1989 och 2009, det vill säga den tidigare högkonjunkturen jämfördes med en lågkonjunktur så pekar den åt rätt håll. Någon procent fler i de undersökta åldersgrupperna har jobb.
Slutligen kom även arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv med en prognos i samma riktning som Ekonomistyrningsverket, Sveriges tillväxt blir över 3 procent i år. Vi verkar klara oss trots att det går knackigt med återhämtningen i vår omvärld. Exempelvis har den amerikanska ekonomin under president Obama stora problem. Likaså pekar man i en mer strukturell del på att bortåt 5 000 jobb kommer att försvinna om de rödgröna vinner valet och avskaffar bland annat RUT-avdraget och de lägre arbetsgivaravgifterna för unga.
För gemene man är alla dessa siffror sannolikt knastertorra. Men för regeringen, särskilt den statistikslukande finansministern Anders Borg, är det ljuv musik. Sverige har gått igenom en lång och plågsam lågkonjunktur och kommit ut på rätt köl där indikatorerna pekar åt rätt håll. Sysselsättningen och våra inkomster ökar medan arbetslösheten sjunker. Det är belägg för den känsla de flesta av oss faktiskt har: Det går bra för Sverige.
Den högst berättigade frågan är därför, särskilt en dag när oppositionen presenterade sin valplattform: Varför byta kurs? Varför riskera den positiva utvecklingen?
För även om oppositionen vill få det att framstå som att det inte är någon större skillnad mellan blocken så handlar valet inte bara om vilka politiker som man tror är bäst på att styra. Lika viktigt är kursen. Skall vi fullfölja den positiva spiralen vi är inne i? Skall politiken syfta till att resurserna i samhället blir större, fler får jobb och klarar sig själva? Med det följer också att fler kan bidra till de allt färre som behöver stöd. Alternativet är att färre jobbar och stödjer fler.
I grund och botten är det vad alla prognoser, reformer och vallöften kokar ned till: En fungerande arbetslinje eller en osäker bidragslinje.