Det globala kapitalet tar över i Sverige
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Om svenska staten av ideologiska skäl inte ska äga några företag alls, vilka är det då som ska äga de svenska företagen?
En luspank holländsk affärsman
Det globala kapitalet förstås, inklusive en flock internationella äventyrare som varken har pengar eller kunnande och som påminner om de "entreprenörer" som på sin tid drog runt i de svenska glesbygderna och lyfte lokaliseringsbidrag.
Saabs nya, av regeringen välsignade ägare får hänföras till den senare kategorin. En luspank holländsk affärsman med skamfilat rykte som ägnat sig åt att med förlust tillverka en handfull sportbilar om året.
Bakom honom en rysk finansman med ännu dunklare bakgrund. Ryssens enda koppling till bilbranschen förefaller vara att han en gång ägt en Saab som han gillade. Vi får hoppas att svenska staten slipper lösa in miljardlånet från EU. Härom dagen undertecknades en del av de papper som överför ägandet av Volvos personbilstillverkning från Ford till Geely, en liten hittills okänd biltillverkare i Kina. Näringsministern sken som en sol över att Volvo nu sålts till "Kina", och statsministern konstaterade lojt att det är "naturligt" att ägandet över en viktig del av den svenska fordonsindustrin nu flyttas från USA till Kina, så som tiderna ser ut..
Kommunistiska regimen i Peking
Synar man affären närmare, finner man att huvudägaren visserligen är kines och har verksamhet i Kina, men att Volvo kommer att ägas av bolag som är registrerade på Caymanöarna respektive Jungfruöarna, två välkända skatteparadis. Vem satsar egentligen kapitalet? Och vad får Volvo ut av det hela?
Den kapitalistiska fasaden utesluter inte att affären i praktiken har gjorts upp med den kinesiska staten, det vill säga med den kommunistiska regimen i Peking. Det finns en fördel: Med "Kina" som ägare vet vi åtminstone vilka som i fortsättningen drar i trådarna när Volvos produktion flyttas hit eller dit. Det är mer än man kan säga om det globala kapitalet i allmänhet. Men det är verkligen inte oproblematiskt att stora svenska företag hamnar i händerna på en regim som censurerar internet, som inte tillåter fackföreningar och som fnyser åt demokrati och mänskliga rättigheter.
Inte för att rädda svenska jobb
Så komplicerad kan ägarstrukturen bakom tiotusentals svenska jobb bli, sedan både svenska staten och det gamla svenska industrikapitalet abdikerat. Rader av svenska företag har redan vandrat den vägen - Pharmacia, Astra, Scania och så vidare. Fler står på tur. Det behöver inte vara fel med utländska ägare till de svenska företagen, så orkeslösa som de gamla ägarna blivit.
Men när vi utan att reflektera släpper kontrollen över de storföretag som vi byggt upp i Sverige under många årtionden, lämnar vi också ifrån oss kontrollen över vår ekonomi och våra utvecklingsmöjligheter.
Varken Kina eller hedgefonder i London köper våra fabriker för att rädda svenska jobb. Man köper dem för att tjäna pengar på dem, eller omvandla dem till tillgångar för det egna landet. Visst måste svenska företag fortsätta växa på den internationella marknaden, inklusive Kina. Men de behöver inte ägas av Kina för det!