Lagom sägs komma från uttrycket att dricka lagom. När nordbor i äldre tider firade någonting drack de laget runt ur en och samma tillbringare. Då gällde att inte ta för mycket, utan att ta lagom, det vill säga så att det räckte till alla de andra också.
Många beteenden som i Sverige anses vara dygder har sitt ursprung i omsorgen om det gemensamma. Man bör jobba även om det går att få bidrag, för vad skulle hända om alla gick på bidrag. Man bör klippa sin gräsmatta för annars kommer även grannen att drabbas av mördarsniglar. Man bör hålla sin plats i kön för då går det snabbare än om alla trängs.
Nationalkaraktärer beskrivs oftast mest träffsäkert från utsidan. Den svensk-chilenske ekonomhistorikern Mauricio Rojas beskriver i sin bok "Farväl till gemenskapen", från 2004, hur han började förstå svenskarna då han insåg att de under moderniteten var mycket fattiga, men frihetsälskande bönder. För att behålla sin oavhängighet har svenskarna varit hänvisade till att lita på varandra.
I det svenska språket, i seder och bruk, samt naturligtvis i samhällets organisation syns fortfarande växelverkan mellan individualism och kollektivism. Svensken arbetar hårt för att inte sticka ut, men förväntar sig i gengäld att få rå sig själv. Alla som hört Ulf Lundells "Öppna landskap" vet vad som avses.
Den senaste tiden har fått se flera debatter om nation eller nationella symboler. Nu senast republikanernas hetsjakt på kungafamiljen.
Ifrågasättandet av den egna identiteten går ibland till överdrift i Sverige. Samtidigt är fallenheten för självkritik något av det bästa med Sverige. Tänk om vi kunde exportera lite självrannsakande till Mellanöstern, Moskva eller Paris. Då hade världen sett bättre ut.
Hursomhelst verkar de nationella symbolerna inte ta skada av debatt och självkritik. Enligt Sifo-undersökningen som kom den 1 juni är monarkin i stort sett oberörd trots det mördande bombardemanget från media.
Monarkin har fortfarande ett folkligt stöd som politiska partier bara kan drömma om. Kungen må ha tappat något stöd. Men då har kronprinsessan desto större. 76 procent av befolkningen har ganska eller mycket stort förtroende för Victoria.
Någon trodde kanske att debatter om nation och nationella symboler skulle gynna Sverigedemokraterna. Men det visade sig vara fel.
Jimmie Åkesson är den svenske partiledare som får minst förtroende av svenska folket. Och då ska man minnas att det är något av ett konststycke att få mindre förtroende än Lars Ohly. Bara två procent av svenskarna säger sig ha mycket stort förtroende för vänsterledaren.
Att Ohly och Åkesson är ogillade av svenskarna kan ses som bevis på att det finns en nationalkaraktär. Svensken gillar inte det extrema, det som leder till motsättningar och ofred. Han eller hon föredrar lagom.