Eva Nypelius (C) gör det enkelt för sig när hon avfärdar den socialdemokratiska inställningen till vinster i välfärden. Det måste väl vara kvalitén som är viktigast, frågar hon retoriskt.
Ja, just det. Det viktigaste är kvalitén. På välfärden, inte på lönsamheten. Om vi ser på riskkapitalbolagen har deras korta placeringshorisont medfört att till och med Allianspolitiker som Anders Borg (M) och Jan Björklund (FP) har ifrågasatt om sådan finansiering hör hemma i välfärden.
Centern och Kristdemokraterna är numera ensamma om att inte vilja se några sådana begränsningar. Det kan nog ha ett samband med att just de partierna har de lägsta opinionssiffrorna just nu.
I samband med kvalitetsmässan i Göteborg häromåret svarade 1700 lokalpolitiker på frågan om de ville reglera vinstuttagen i välfärden. En majoritet i alla partier utom Moderaterna, alltså även Centern och Kristdemokraterna, svarade att de ville begränsa vinstuttaget, eller förbjuda det. Inom Vänsterpartiet var majoriteten för ett totalförbud.
Något sådant absolut vinstförbud finns för övrigt inte i de socialdemokratiska förslagen. Att ett välfärdsföretag kan överföra vinster från goda år till dåliga eller göra nyinvesteringar i verksamheten är det få som motsätter sig.
Att miljon efter miljon förs över från elever, sjuka och gamla till privata finansiärer har det däremot uppstått närmast en folkrörelse emot. Många, socialdemokrater och andra, vill gå längre än de krav S-kongressen ställde sig bakom förra året:
• Att vinstintresset inte ska vara styrande i välfärden
• Krav på långsiktigt ägande, minst tio år, för att få äga och driva offentligt finansierade välfärdstjänster. Krav på öppna böcker och ekonomin ska redovisas öppet på såväl koncern- som enhetsnivå
• Uppdrag åt stat och kommun att stoppa överetableringen av skolor
• Stopp för möjligheten att köpa sig förtur (gräddfiler) på offentligt finansierade sjukhus.
Sverige har blivit en experimentverkstad med några av de mest generösa möjligheterna till privat drift inom välfärdssektorn. Resultatet visar att det inte var den enkla lösning som en del kanske trodde.
I stället har vi fått bevittna ett nytt inslag i välfärden, nämligen hur gemensamma resurser blivit privata vinster ibland långt borta ifrån Sverige. Inte alltid och överallt men för ofta.
Att göra något åt de avarterna och behålla pengarna i välfärden handlar i allra högsta grad om kvalitet.