Såhär i valrörelsen upptakt tycks det mycket om politiker. Det är inte alls orimligt men ibland blir slutsatserna både märkliga och ibland felaktiga. Utbildningsradions program ”Världens bästa skitskola” började en ny säsong den 6 augusti. Den handlar om de sjunkande skolresultaten i Sverige och vad som lett fram till dem. Kommunaliseringen stod i fokus under det första programmet.
Det finns anledning till att återkomma till både den specifika frågan och till hela serien. Den tar upp en av de allra viktigaste politiska frågorna i vårt land, inte bara under årets valrörelse utan i åtskilliga år framåt.
En av slutsatserna som presenteras i programmet handlar om kompetensen hos skolpolitikerna. Programledarna hade uppenbarligen sin kravprofil klar. Skolpolitikerna uppgavs sakna ”relevant kompetens” om de inte hade erfarenhet av arbete inom skolan. Vi fick veta att en majoritet av kommunerna har en ordförande i skolstyrelse eller motsvarande som ”saknar relevant yrkesbakgrund”.
En före detta rektor som politiskt ansvarig för skolorna i Danderyd ansågs uppfylla kraven. Han visade sig senare leda en verksamhet där det krävdes både specialpedagogik inom familjen och köpt läxhjälp för att en av eleverna skulle klara sig.
Även frånsett de konkreta exempel som framkom i programmet är det en märklig syn på det politiska uppdraget att koppla det till yrkesbakgrund. Det är tvärtom viktigt med en bred representativitet vid politiska uppdrag. Förutom att det framstår som mer rättvist om personer med olika bakgrund, ålder och inte minst kön finns med när besluten fattas kommer olika intressen fram och kunskap och erfarenhet tas till vara.
Ska vi bara välja skolpersonal till barn- och utbildningsnämnden och sjukvårdskunniga till hälso- och sjukvårdsnämnden har vi raskt minskat rekryteringsbasen kraftigt. Det finns för övrigt ett direkt förbud i kommunallagen mot att välja den högst ansvarige tjänstemannen hos en nämnd till ledamot av nämnden.
Alla kommuner har idag anställda med speciell utbildning inom skolan liksom inom alla andra områden. Politikernas roll är inte att vara experter. De ska vara allmänhetens företrädare och se till att verksamheten följer fullmäktiges mål och riktlinjer och aktuella föreskrifter och att det finns en intern kontroll. Undervisningen klarar lärarna.
Dessutom är det långt ifrån självklart vilken typ av yrkeskompetens som skulle vara den bästa. Vilka ska få sitta i miljö- och hälsoskyddsnämnden? Är det byggare eller arkitekter som ska få leda byggnadsnämnden? Ska man hellre vara ortoped än ha erfarenhet som patient för att platsa i hälso- och sjukvårdsnämnden?
Kompetensresonemanget snuddar vid den moderate gotländske riksdagsledamoten Gustaf Hoffstedts syn på politiska uppdrag. De ska inte ses som i första hand förtroendeuppdrag utan locka till sig intresserade med saftiga arvoden. Det är en utveckling åt fel håll.