Det kan vara trist att få rätt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jyllands-Posten, landets största tidning, har följande rubrik på en stort uppslagen artikel: "Landshøvding på slap line." Det behöver kanske inte översättas. Inte heller ingressen: "Det hjælper at være rig og betydningsfuld, hvis man vil have byggetilladelse på et strandbeskyttet område på Gotland." Artikeln illustreras av ett foto av Marianne Samuelsson och i bildtexten konstateras att Samuelsson satt i riksdagen i 12 år för miljöpartiet men att hon som landshövding uppenbarligen låtit "de gröna idealen blekna".
Artikelns tema i övrigt är just detta; Samuelsson sägs ha desavouerat sina tjänstemän på länsstyrelsen och gett byggnadstillstånd i känsliga naturområden till kändisar och storföretagare. Jyllands-Postens skribent, tidningens korrespondent i Stockholm, berättar initierat om det han kallar "särbehandling och korruption".
Då Marianne Samuelsson tillträdde 2004 skrev GAs dåvarande politiske redaktör, Rolf K Nilsson, och undertecknad ett kritiskt inlägg på ledarsidan där grundtemat var att vi ansåg det vara förkastligt med så kallade politiska utnämningar av Sveriges landshövdingar. De ska utses efter kompetens och inte, som i fallet Samuelsson, som en belöning eller en politisk gentjänst. Regeringen Göran Persson hade, ansåg vi, nämligen gett Marianne Samuelsson jobbet som ett tack för miljöpartiets trogna stöd till den socialdemokratiska ministären. Vi kunde inte se några formella eller kvalitativa skäl till att just Marianne Samuelsson skulle anses vara den mest lämpade personen i Sverige att leda länsstyrelsen på Gotland.
Idag har vi facit i hand. Marianne Samuelsson har misslyckats. Paradoxalt nog har hon förmått att göra sig till ovän med öns privata storföretagare samtidigt som hon beskylls för att gynna dessa - och ett antal fastlandskändisar - i "privata" byggnadslovsärenden. På länsstyrelsen råder stor turbulens; där finns medarbetare som lojalt uttalar att landshövdingen är "närvarande" (fattas bara annat!) och andra som känner sig föranlåtna att i smyg dokumentera Samuelssons märkliga uttalanden under interna möten. Det stämning som råder på länsstyrelsen illustreras kanske bäst av Marianne Samuelssons egna ord: "Jag är lockad i en fälla av en illojal medarbetare med en egen politisk agenda."
Den gotländska befolkningen tycker att det hela är olustigt och politiker och näringslivsidkare beklagar den negativa uppmärksamhet som Gotland får i en också i övrigt besvärlig tid. Man bör komma ihåg att den nuvarande cirkusen - att Samuelssons sägs ha gynnat Max Hansson - inte på något sätt i grunden förändrar det faktum att inte minst Payex är ett företag som är djupt missnöjt med länsstyrelsen. Så sent som i slutet av april uttalade företagets VD, i GA: "Vi har bestämt att vi ska vara 65 000 invånare på Gotland! Vi har bestämt att vi ska vara företagarvänliga! Och vi ska inte börja varje mening med ett ´naj´. Det gör länsstyrelsen - och det gör landshövdingen."
Men är då jag, som en gång kritiserade utnämningen av Marianne Samuelsson till landshövding, inte nöjd. Vi fick ju rätt, vad var det vi sa? Självfallet inte - det är bara trist att en politisk belöningsutnämning än en gång visat sig vara ett misstag.
När Marianne Samuelsson lämnat ön behöver Gotland ånyo en stark landshövding och Urban Bäckström torde då vara ett naturligt val. Så kan jag kanske få läsa något positivt om hemön igen, i de danska aviserna.