Det har varit oerhört fascinerande att följa skoldebatten på sistone. Tonläget har varit högt och förslagen för att åstadkomma förändring mer eller mindre radikala.
Engagemanget tyder dock på att alla vi som i olika fora debatterar skolan, har en stark tro på att utbildning är ett fundament i ett starkt och välfungerande samhälle. Allt gott så långt, således.
För mig som socialdemokrat är tron på utbildning och bildning mycket stark. Utbildningen är samhällets redskap för att utjämna uppväxtvillkor och ge barn mer lika förutsättningar att leva goda liv och på ett hållbart sätt försörja sig själva och de sina, livet ut.
Under lång tid var uppgiften att bilda våra barn och unga förbehållet offentlig sektor, med vissa undantag för privilegierade särlösningar, för att bara under min relativt korta livstid bli något som alltmer öppnades upp för den fria företagsamheten.
De av oss som protesterat mot att vinst sker på bekostnad av barnens välgång, har mötts av kraftiga protester från borgerligt håll, där det hävdats med bestämdhet att vinst och kvalité är möjliga att förena. Det må så vara, men svårigheten att leverera båda samtidigt är uppenbar.
Ska det vara möjligt?
Ett riktigt tråkigt exempel i sammanhanget är det som uppdagats i ”Uppdrag: granskning”, där förskolor går med mångmiljonvinst medan barnen går hungriga. Ska det vara så här? Vill vi att det här ska vara möjligt?
Hur tror vi barns inlärning påverkas av att inte få grundläggande behov som födointag tillgodosedda? Jag måste använda ett flitigt använt uttryck av Olof Palme: ”Samhället är människans verk. Om något är fel, kan vi ändra på det”. Dagens system är sannerligen något vi måste ändra på!
Städa upp i röran
Vid en socialdemokratisk valseger kommer vi socialdemokrater att städa upp i den röra som den moderatledda regeringen ställt till med på välfärdsområdet.
Nationella kvalitetslagar ska gälla, som lägger grunden för seriositet vid nyetablering. Till exempel måste utbildning skrivas in som syfte i friskolornas bolagsordningar. Men, vi kan inte stanna där; också bemanningen måste ses över, så att den inte är väsentligen lägre i privat verksamhet.
Under förra året gick friskole-Sverige med över 300 miljoner kronor i vinst. Det är pengar som kommer från vår gemensamma kassa, som – inte minst sett till de dalande resultaten i svenska skolor – självklart istället ska användas för att anställa fler lärare och höja läraryrkets status. Läraren är och förblir skolans viktigaste resurs!
Öppna böcker
Avslutningsvis: Oavsett om det är en skola, vårdcentral eller ett äldreboende – så länge verksamheten finansieras med våra gemensamma pengar, ska det vara öppna böcker.
Den som betalar, det vill säga vi tillsammans, ska ha insyn i hur pengarna används.
Vinstjakten måste få ett slut, Sverige förtjänar bättre vård, skola och omsorg!