Det måste gå att finna en vettig lösning
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var inte utan viss förundran jag läste gårdagens GT-reportage om parkeringsproblemen vid lasarettet. Det rör sig om stora parkerings-ytor som man tycker borde räcka till. Men så visar det sig hjälper föga den som har ett åttatimmars arbetspass.
Nog tycker man att problemen skulle gå att lösa med någon form av undantag för anställda. Att nu tvingas till klädbyte för att flytta sin bil efter ett antal timmar måste ses som ett arbetsmiljöproblem, som vittnar om en illa skött personalvård. Nog måste det vara ett stressmoment i det dagliga livet att veta att man riskerar att få böteslapp på vindrutan om man inte passar tiden väldigt noga. Och hur blir det i så fall med effektiviteten i ett arbete som fordrar mycket av medkännande och där personalen skall utstråla lugn i sin yrkesutövning?
Nu hänvisas till regelverk om att så och så får man inte göra på en parkering på allmän plats. Men skulle någon protestera om ett antal platser på nuvarande parkeringsytor reserverades för personalen? Eller skulle någon protestera om man tog en del av Strandgärdet i anspråk för att utöka den parkeringsplatsen som en personalparkering? Att det kräver en planändring är inte ett oöverstigligt problem.
Men åter till inledningen om invändningar mot att använda egen bil till arbetsplatsen, där kollektivbussarna går så regelbundet. Jo, det är gott och väl under dagtid. Men här finns ju en stor del som jobbar "överlappande" och alltså slutar sitt pass när P-kortskravet gått ut klockan 18. Då kan mycket väl mörkret ha fallit och då är också bussturerna utglesade.
I reportaget fanns också en person från Ljugarn nämnd. Hennes möjlighet att utnyttja kollektivtrafiken är närmast obefintlig, liksom för många andra med oregelbundna arbetstider. Att rekommendera att ställa bilen långt från sin arbetsplats är närmast förolämpande. Särskilt till dem som slutar när mörkret fallit och känner otrygghet att då ensamma promenera en längre sträcka.
Det måste gå att finna en lösning på det här problemet. En lösning som gör de flesta nöjda. Personligen ser jag det mer naturligt att jag som sällanbesökare få ta mig till fots en lite längre sträcka än de som har sin dagliga arbetsplats på lasarettet.
Jag är övertygad om att en ny uppsättning av politiker i tekniska nämnden tillsammans med kompetenta tjänstemän skall kunna presentera en vettig lösning inom en snar framtid.