En vecka före valet 2010 hjälpte jag till att tömma en lägenhet på Grev Turegatan i Stockholm. Den som kan sitt Stockholm vet att gatan mynnar ut vid Stureplan.
Jag fick där på ett konkret sätt förklaringen till begreppet ”Stureplanscentern”. Hela Stureplan var affischerat med bilder av Maud Olofsson.
Det fanns enbart enstaka affischer av de andra partiledarna. När vi sedan kom till Bromma kunde vi inte se någon Maud Olofsson-affisch men väl av Fredrik Reinfeldt. En tillfällighet? Knappast.
Ökenvandring
Den som under lång tid varit intresserad av politik har kunnat följa Centerpartiets långvariga ökenvandring.
Partiets ursprungliga politik är hämtad från jordbrukets och landsbygdens problem. Här fanns också ett stort väljarunderlag. Ett underlag som successivt minskat. Långa tider fanns ett framgångsrikt samarbete med Socialdemokraterna. Både organiserat och passivt stödjande.
Med valet av Maud Olofsson blev partiet ett tydligt borgerligt parti. Samtidigt växte Moderaterna. Partiet gick mer och mer mot mitten och rensade i retoriken bort sin mest utmanande politik. Nu gillar man till och med facket. Högerflanken blev nu öppen och Centerpartiet såg här en möjlighet.
Man försökte, utan framgång, att lansera sig som ett parti för företagare med en minskad regelflora, skattesänkningar, avregleringar, privatiseringar och sänkta ingångslöner för ungdomar. Staten som partiet tidigare sett som en garanti för goda villkor för alla, blev nu något som stod i motsats till människors frihet.
Vedertaget språkbruk
På den politiska skalan och enligt vedertaget språkbruk, är de nyliberala strömningarna uppenbara. De två mest framträdande för denna inriktning har varit Annie Lööf och Fredrick Federley.
Nu är Annie Lööf partiledare och efter de senaste veckornas turbulens inom Centerpartiet tonar hon nu ner de flesta av sina tidigare nyliberala uppfattningar.
Centerfolket ute i landet hotade att göra revolt och nu måste hon ansvara för att försöka ena partiet.
Man kan ändra sig
Jag har inga problem med att politiker och vi andra ändrar uppfattning ibland. Jag har exempelvis själv en gång i tiden förespråkat att staten skulle överta bankerna och läkemedelsindustrin. Sedan många år tycker jag inte så längre.
Annie Lööf, vår yngste partiledare, har visat sig duktig i krishanteringen och på några dagar lyckats släcka de värsta brandhärdarna. Samtidigt är det uppenbart att centerledningen inte är helt samspelt.
Enligt opinionsundersökningar anses Centerpartiet vara riksdagens mest otydliga parti.
Lanseringen av och uppmärksamheten kring idéprogrammet har inte motverkat detta. Tvärtom.