Det mesta i skoldebatten känns igen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fattas bara. Är det på något område som socialdemokraterna har problem inom i dessa för dem så problemtyngda dagar så är det just skolpolitiken. Där är varje nytt förslag som regeringen ser sig tvungen att genomföra för att ta sig an problem gammal borgerlig skåpmat. Försök att dölja det med retoriska knep lyckas inte, lika lite som den elev som inte har gjort hemläxan kan dölja det med en massa prat; i alla fall i en skola som sätter kunskap i fokus. Alla ser igenom bluffen.
Men Ibrahim Baylan gjorde det han måste göra i debatten. Han klagade på oppositionens politik, talade om svartmålning och försökte framställa sig som både lyhörd och handlingskraftig genom att nämna åtgärder och besök på ett femtiotal grund- och gymnasieskolor från Malmö till Boden. Det var där han mötte alla de positiva människorna han berättade om. Besöken började han med efter den senaste särskilda debatten på samma tema i riksdagen, för att bilda sig en uppfattning om hur det står till i skolvärlden. Den debatten hölls för sex månader sedan och mycket från den kändes igen denna gång. Kristdemokraternas Inger Davidsson är inte den enda som undrade för vilken gång i ordningen samma frågor diskuteras när hon tog till orda i kammaren. Hon har rätt i bedömningen att regeringens rygg kommer allt närmare och närmare väggen. Regeringen är pressad.
Visst, en del förslag i rätt riktning har kommit från Ibrahim Baylan och hans socialdemokratiska föregångare på skolministerposten, men helheten saknas alltjämt och viljeinriktningen är milt uttryckt luddig. Decennier av gammal socialdemokratisk skolpolitik tynger alltjämt. Socialdemokraternas kongress har beslutat att avskaffa betygen i grundskolan trots att Skolverket nu delar oppositionens åsikt att det behövs betyg tidigare. Statsminister Göran Persson har mumlat om friskolorna som ett problem, när allt fler inser det självklara i mångfald för att tillgodose olika elevers behov. Skolministerns agerande för en tid sedan bidrog till att en Skolverksrapport om friskolornas förtjänster drogs in. Allt detta samtidigt som rapporterna om problemen i skolans arbetsmiljö, lärarnas befogenheter och bristande kunskaper hos många elever staplas på hög.
Så kan det naturligtvis inte fortsätta. Alla inser att det behövs reformer i skolan. Flumskolans bastioner faller en efter en, sade folkpartiets Lars Leijonborg med tillförsikt i rösten och menade med fog att skolpolitiken måste läggas om för elevernas skull. Moderaternas Sten Tolgfors liknade utbildningen vid ett körkort för livet, måhända en sliten metafor, men ganska talande. Socialdemokraternas skolpolitik är lika klok som att hålla fast vid vänstertrafikregler. Det fungerar inte i praktiken och det är eleverna som får ta smällarna.