Är demokrati som en boxningsmatch? Det vill säga att två jämnstarka parter står mot varandra. Den ene ska vinna och den andre ska förlora. Vinnaren tar allt.
Nå, det är väl parlamentarismens idé. Väljarna kan välja mellan två ”block” och det som får flest röster bildar regering. Sen kan de driva politiken efter sina idéer utan att bry sig om dem som förlorade.
I länder med tvåpartisystem är det helt genomfört. Men även där det finns flera partier känner man sig tvungen att bilda koalitioner. Väljarna skall veta vilken regering de röstar för.
Återkommande skiften
Winston Churchill lär ha sagt att demokrati är det minst dåliga av kända styrelsesätt. I allmänhet brukar fria val betyda återkommande skiften vid makten. Demokratiska och republikanska presidenter skiftar i USA. I Storbritannien omväxlar Tory och Labour ganska regelbundet, sett över längre tid.
I Sverige med flera partier kunde Socialdemokraterna regera ohotat i flera decennier genom att det fanns ett parti till vänster som knappast kunde rösta med den borgerliga sidan i riksdagen. En egen sort av stabilitet.
Som rikspolitiken
På Gotland regerade Bondeförbundet/Centern ungefär lika säkert. Tills kommunsammanslagningen 1971 gjorde att Socialdemokraterna kunde samla sina styrkor som det största partiet.
Efter mönster från rikspolitiken delade man upp sig på två sidor, en allians och en rödgrön. Jag vet inte om det nånsin känts riktigt bekvämt. Sen början på 90-talet har vi bytt majoritet i varje val. Är det det minst dåliga styrelsesättet här?
”Representativ demokrati” kallas det. Men S + MP + V representerar bara hälften av Gotlands befolkning. Den andra halvan kan käfta emot så mycket de vill i regionfullmäktige.
De förlorar varje votering även om kanske en del på vänstersidan egentligen håller med dem. En och annan centerpartist tycker kanske som socialdemokraterna, men han måste rösta emot dem.
Skulle vi kunna bättre än så här, i kommunpolitiken alltså. Vi har två stora folkrörelsepartier, Socialdemokraterna och Centern. Båda har föreningar spridda över hela ön. Där finns det direkta folkliga inflytandet.
De flesta gotlänningar
En koalition av dessa två skulle tillsammans fånga upp vad de flesta gotlänningar tycker, inte bara hälften. Vid flera tillfällen har vi sett att nuvarande ordning ger små partier med liten folklig förankring ett inflytande som känns främmande för de flesta andra.
Demokrati som samarbete för det gemensamma bästa i stället för låtsade motsättningar, varför inte? Somliga menar nog att det stupar på personkemi, vi tänker ju så olika, och vi är vana att tycka illa om varandra, utåt i alla fall.
Men problemen är gemensamma. Jag håller för troligt att det finns klokt folk som är beredda att tänka om.