Att minnas något man upplevt starkt är en mänsklig förmåga som gör livet rikt. De nostalgiska ögonblicken bär många gånger genom livets svårigheter. Att återuppleva kan däremot göra en smärtsamt medveten om att tiden går och förändrar även sådant som vi vill vore evigt.
Att återuppleva är ett risktagande. Att resa tillbaka till en ort, ett land, som skänkt en stora upplevelser kan erbjuda prövningar, besvikelse, men kanske också bli till någonting överraskande, storartat. Så blev Chile för oss, när vi, hustru Maud och jag, anlände i deras sommar som är vår vinter.
Chiles grymma förflutna
Låt oss börja i det svåra. Mötet med Chile i det förflutna, mötet med det Chile som våldtagits av en grym militärdiktator och hans hänsynslösa uniformerade anhängare under 1970-talet, mötet med dem som tillät sig använda vapen mot obeväpnade.
Men varför blev vi, som så många svenskar, så starkt påverkade av just detta lilla lands heroiska kamp mot militär övermakt? Svaret: Folket tog kulturvägen in i våra hjärtan, de sjöng, spelade och diktade sig in i våra hjärtan. De bjöd ut sin själ till världen att beskådas. I sitt nederlag var människor heroiska. De vann världens stöd och sympati.
Och Sverige gjorde då på 70-talet sin insats. Tog emot flyktingar, gav hjälp och stöd. Vem minns inte Harald Edelstam och den svenska ambassaden? Och vem minns inte Viktor Jaras sånger och grymma offerdöd och Violetta Parras suggestiva ord ”Jag vill tacka livet” som gav folkets kamp en djupdimension?
Chile på världsarenan
Vi läste Pablo Nerudas kärleksdikter och genomlevde hans samtida död med president Salvador Allende. Allt ställde fram Chiles sak på världsarenan. Och vi for dit, fyra gånger (en gång till och med utkastade) och blev delaktiga i den kamp för rättvisa villkor som chilenarna demonstrerade i väldiga miljonmarscher. Och demokratin kom stärkt tillbaka.
Också vi kom tillbaka en femte gång, denna sommar som är vinter här. Och vi slogs med häpnad över det under som inträffat.
Vi fann ett land som ”blomstrar” ekonomiskt-materiellt, trots genomlevd militärdiktatur, trots naturkatastrofer och jordbävningar. Hur har detta varit möjligt?