När Usama bin Ladin för snart tio år sedan lyckats med konststycket att samtidigt kapa fyra passagerarflygplan och dirigera tre av dem som precisionsbomber mot viktiga amerikanska symboler, World Trade Center i New York och Pentagon i Washington, och Bush proklamerade "krig mot terrorismen", skrev jag i Folkbladet Östgöten:
Sluta tala om krig, det kan bli en självuppfyllande profetia!
Politikerna borde lugna ner sig, och behandla de skyldiga som brottslingar, och inte straffa oskyldiga människor genom att dra igång nya krig.
Avrättningen av bin Ladin
Men ledarna besinnade sig inte, och det blev inte bara ett utan två krig krig som - hittills - kostat hundratusentals människor livet, och som närt hatet och fostrat nya generationer av terrorister.
När bin Ladin till sist påträffades, levde han ett stilla liv i en välmående villastad i Pakistan, för övrigt bara några hundra meter från Pakistans militärakademi.
Vad hade inte redan från början kunnat uppnås med vanligt underrättelsearbete i kombination med diplomatiska påtryckningar på Pakistan, talibanernas viktigaste allierade då som nu?
Den extrajudiciella avrättningen av bin Ladin på ett främmande lands territorium visar hur djupt respekten för folkrätten och internationella lagar sjunkit under de tio år som gått. Varför inte begära bin Ladin utlämnad och ställa honom inför rätta, som man gjorde med Hitlers hejdukar efter andra världskriget? Eller om USA inte litade på de pakistanska myndigheterna, åtminstone gripa honom levande (vilket uppenbarligen var möjligt) och föra honom till USA för ett rättsligt förfarande där?
Svaret är naturligtvis att det inte längre handlade om lag och rätt, utan om ett slags nationell hämndlystnad och en kränkt supermakts behov av att visa musklerna. Det är betecknande att CIA använde namnet på en länge jagad indianhövding, Geronimo, som täcknamn för bin Ladin under operationen.
Ökar inte säkerheten
Få amerikaner lär bry sig om huruvida bin Ladin skjuts på fläcken eller ställs inför rätta, men världen har anledning att oroa sig för det prejudikat som det amerikanska agerandet skapar. Vad USA tillåter sig, kan andra länder också tillåta sig.
För president Obama, som under valkampanjen kritiserade Bushadministrationen för att använda moraliskt förkastliga metoder i kampen mot terrorismen är den kallblodiga avrättningen av bin Ladin inför dennes familj en stor plump i protokollet.
Att Usama bin Ladin spårats upp och dödats ökar inte säkerheten i världen. På kort sikt blir det kanske tvärtom. Men Obamas opinionssiffror har fått en skjuts uppåt, och elimineringen av USA:s "fiende nummer ett" ger honom en chans att påskynda avvecklingen av kriget i Afghanistan, som inte längre har mycket att göra med kampen mot terrorismen.
Talibanerna är i huvudsak en nationell rörelse, och det som återstår av al-Qaida bekämpas bättre med andra och billigare metoder än ett storskaligt krig.
Det snart tioåriga, kostnadskrävande kriget i Afghanistan är inte populärt i USA, och ett snabbare tillbakadragande av de amerikanska trupperna därifrån än vad som hittills planerats, skulle ge Obama ytterligare pluspoäng inför presidentvalet nästa år.
Jobb, bostad och mat till barnen
Men ännu viktigare för hans utsikter i valet är hur han hanterar amerikaners vardagstrygghet - hur de ska få jobb, en bostad som de har råd med och utbildning till barnen.
Få amerikaner drömmer mardrömmar om Usama bin Ladin, död eller levande. Men många ligger sömnlösa av oro för hur de ska få den dagliga ekonomin att gå ihop och samtidigt kunna lägga undan tillräckligt till sjukdom och ålderdom.