Det osmakliga matslöseriet

Politik2009-09-26 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att fetma och svält kan pågå samtidigt i olika delar av världen är märkligt. I många i-länder dör folk i förtid av övernäring medan man i u-länder avlider i sviterna av svält. Men att dessa skillnader också gäller på närmare håll - bara inom rikets gränser - är än mer oförståeligt.

Med jämna mellanrum rapporteras det om hur mycket av de svenska hushållsoporna som består av mat som vi inte haft tid att äta upp innan det är dags att slänga den och även om svinnet i livsmedelsindustrin. Samtidigt finns det uppemot 18 000 hemlösa - om än inte alla dessa regelrätt utan tak över huvudet, men utan stadigvarande bostad och i en utsatt situation. Det är en ekvation som inte går ihop.
Och om inte under en ekonomisk nedgång, när ska man i så fall bemästra det högst orättvisa i att människor går hungriga medan butikskedjorna hivar säckar av näringsriktig föda i containrar?

Det går inte att rättfärdiga att vi slänger mat för två miljarder varje år. Det må vara mat med utgånget bäst-före datum eller frukt med skönhetsfläcka. I många fall handlar det om tjänlig föda som åker rakt ned i soptunnan - för att butikerna inte vill riskera att varumärket svärtas ned av matrea. Det finns dessutom hela horder av studenter, pensionärer och småbarnsfamiljer som arbetar för att få vardagsekonomin att gå ihop och som skulle gagnas av ett bättre förvaltande av de 100 000-tals ton livsmedel som butiker slänger årligen.

Det finns gott om osmakliga historier om nyanställda ungdomar som jobbar på caféer eller kiosker som tidigt får lära sig att det visst inte går för sig att skänka bort dagens bullar och smörgåsar som blir över vid stängning. Vissa smugglar ut överblivna rester och lämnar paket på utvalda platser där de som behöver enkelt kan hitta det. Att det ska behöva gå till på det sättet är katastrofalt.

Om bara dagligvaruhandeln ville så finns det goda möjligheter för dem att rabatterat sälja mat vars bäst-före datum är på väg att gå ut på en andrahandsmarknad, som skulle kunna samordnas kedjor emellan. Men kanske viktigare, skänka bort delar av matöverskottet till de mindre bemedlade.
Den oro som finns för att varumärkets status skulle urholkas av ett perspektivskifte kan botas med de goda utsikter som finns. Den butikskedja som utnyttjar den potential av goodwill som ligger begravd i matberget skulle med stor säkerhet tvärtom få en rejäl varumärkesskjuts. Så, vilka får vi se gå bräschen för en ny matpolitik? Willys, Coop, Ica?