”Ingen kommer undan Olof Palme”. En träffande titel på Göran Greiders mycket personliga och läsvärda biografi om Olof Palme. Boken skrevs strax efter valförlusten 2010.
Göran Greider lyfter i boken fram det politiska arvet, före själva mordet och alla de fruktansvärda tillkortakommanden som mordutredningen kom att präglas av. Trots alla år som gått, ingen kommer undan Olof Palme.
I höst visas en film om Olof Palmes liv och gärning. En dokumentär som kritikerrosats. Den ger en balanserad bild av sannolikt, den störste politiker Sverige haft i modern tid.
Det är ingen heroisk skildring, men väl en mänsklig. Ingen människa är ofelbar inte heller Olof Palme.
Det har sedan kommit en spelfilm, ”Call Girl” som blivit årets mest omtalade film. Filmen skildrar den mycket kända bordellhärvan på 70-talet.
I filmen förekommer en ”statsminister” som köper sex av en 14-årig flicka. Här finns försåtliga anspelningar mot Olof Palme. Ett antal tidsmarkörer pekar i samma riktning.
Nu i helgen meddelar Mårten Palme att familjen lämnat in en förtalsanmälan till Justitiekanslern då de anser att det handlar om förtal av avliden person. Förtal är en straffbar handling.
Den omåttligt folkkäre professorn Leif GW Persson ger i sin bok ”Gustavs grabb” en ingående beskrivning om händelserna kring bordellhärvan och den då utpekade justitieministern Lennart Geijer roll.
Händelsen blev en av de största ”politiska affärerna” under årtionden. Olof Palme kom kategoriskt att förneka Lennart Geijers bordellaffärer.
??? Jag var själv mycket nära att få en ”affär” med Lennart Geijer. Det var slutspurten av valrörelsen 1976.
Jag var tjänstledig för att hjälpa till de sista veckorna. Ett av uppdragen var att arrangera ett stort möte för pensionärerna i norra Kalmar län.
Platsen var Folkparken i Överum, Vallonen. Överum är en bruksort cirka 3 mil norr om Västervik. Ett stort antal bussar var abonnerade och vi räknade med 400-500 deltagare.
Vi hade som krav att partistyrelsen skulle ge oss ett känt statsråd som talare och hade fått besked att Lennart Geijer skulle bli huvudtalare. Naturligtvis var han välkommen.
Hans pressekreterare, Ebbe Carlsson, kom med tiden att bli minst lika känd som sin chef.
Vi blev också lovade (som kompensation?) att engagera de artister som då vecka efter vecka toppade Svensktoppen, inga mindre än självaste Göinge- flickorna!
Kung Gustav VI Adolf låg samtidigt på sitt yttersta i Helsingborg. Bulletinerna om hans hälsotillstånd avlöste varandra.
Partistyrelsen informerade att skulle kungen avlida de närmaste dagarna måste regeringen vara samlad i Stockholm.
Så blev det också, den 15 september avled kungen. Alla pensionärer förstod situationen.
Och vi fick i avsaknad av huvudtalaren nu som tröst höra den vackra sången ”Kära Mor”, om jag minns rätt, inte mindre än tre gånger i ett fullsatt och jublande Vallonen!
Vi levde då alla i lycklig okunnighet om att Sveriges pensionärer i framtiden skulle få en regering som tyckte att det vara riktigt att pensionärerna skulle betala mer i skatt än löntagarna.