Göteborg, Malmö, Stockholm. Under sina år som partiledare 1 maj-talade Mona Sahlin i Sveriges storstäder. Håkan Juholt gör tvärtom. Sitt första 1 maj-talande förlade han till Falun och Borlänge, långt, långt bort från Stockholms innerstad. Juholt fortsätter att bygga sitt varumärke att inte vara som Mona Sahlin, varken åsikts- eller imagemässigt.
Det går onekligen hem hos socialdemokratiska medlemmar som drömmer sig tillbaka till fornstora dagar. Men vinner det väljare?
- Jag ska tala om framtiden, sa Håkan Juholt när han intervjuades strax innan han äntrade talarstolen i Falun. Men precis som vid sitt installationstal på partikongressen väljer Juholt att backa in i framtiden. Talet i Falun var på många sätt en upprepning av detta och andra tidigare tal. Det är uppenbarligen med blicken fästad i backspegeln som väljarna ska vinnas tillbaka.
Under de 38 dagar som gått sedan han valdes till ny partiledare har budskapet polerats en smula, men det handlar fortfarande om barnfattigdom, om en stor skattereform (som kommer sen, någon gång, oklart när), stopp för avregleringar, kritik mot friskolor, en expanderande offentlig sektor och ett förändrat pensionssystem.
Det är en minst sagt problematisk inriktning, i alla fall för den som tänkt vinna ett val. Visst upprörs människor av friskolekoncerner kan ta ut stora vinster, men möjligheten att välja skola vill man behålla. Och visst låter det fint med ett samhälle som tar hand om alla, men den extra månadslön som regeringens jobbskatteavdrag har inneburit för många hushåll vill man inte ge upp. Detta alldeles oavsett hur vackert och fint man tycker att det låter med solidaritet.
Särskilt många konkreta förslag presenterades inte, men det är heller inte att förvänta sig av ett 1 maj-tal. Genren som sådan är visionär. Håkan Juholt avslöjade dock att partiets skuggbudget kommer att innehålla en satsning på den kommunala musikskolan. Och när partiets ekonomisk-politiska talesperson Tommy Waidelich talade avslöjade han en miljonsatsning på 30 000 sommarjobb för ungdomar.
Dessa två exempel ur skuggbudgeten förändrar inte intrycket av Juholts tal. Han vänder sig till de socialdemokratiska partimedlemmarna, inte till väljarkåren. Den inriktning som den nya S-ledaren pekar ut är antingen impopulär hos viktiga väljargrupper (skattehöjningar, ifrågasättande av valfrihetsreformer) eller ogenomförbar (ett förändrat pensionssystem).
Att inte vara Mona Sahlin räckte för att bli partiledare, men det är inte tillräckligt för att bli statsminister. Om Håkan Juholt vill ta över efter Fredrik Reinfeldt 2014, måste han våga göra det som Socialdemokraterna än så länge har duckat för. Han måste våga ompröva partiets politik. På riktigt.