Det som syns tråkigt kan vara ren nöjesläsning
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag beskriver protokollen från riksdagens debatter. Numera kan vi på nätet redan dagen efter en debatt läsa ordagrant vad som sagts i kammaren. Det blir onekligen en massa ord. Men de är värda att plöja sig igenom, och man kan finna nyanser som man inte uppfattade under det debatten pågick.
Här svänger det
I tisdags debatterades presstödet i kammarsalen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men frågan har levt länge och de som tidigare var notoriska motståndare kan nu vara största tillskyndare - och tvärtom. Det finns sådana tvärs över gatan här på Broväg, där Allehandas moderatinspirerade kommentarer länge varit emot. Inte minst när Lars Herlin ansvarade för den opinionsbildande delen i tidningen. Nu som direktör för Gotlandspress (alltså både Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda) är han den som snabbast reagerar mot minsta lilla antydan att presstödsreglerna kan ändras till något som försämrar för de gotländska tidningarna.
Men alla har vi rätt att ändra oss, särskilt när det blir till det bättre.
Delat parti
I tisdagsdebatten var det Lena Adelsohn Liljeroth (m) i sin egenskap av kulturminister som hade att besvara en fråga om turerna kring presstödet och Lars Leijonborgs (fp) debattartikel om att slopa stödet. Hon hade inga större invändningar mot nuvarande ordning och tyckte att ministern Lars Leijonborg hade rätt att som partiledare säga att han tyckte att presstödet borde avskaffas utan att det för den skull skall tas för en gemensam regeringsåsikt.
Här var dock hennes moderatkollega Hans Wallmark inte inne på samma linje om bevarande. Det går att utläsa av hans avslutning i första inlägget:
- Regeringens politik är solklar, och den kommer i uttryck i kulturministerns svar till interpellanten, nämligen att allianspartierna är eniga om att försvara presstödspolitiken i Bryssel. Sedan kan man fundera på om man skall önska lycka till eller inte.
Vad Hans Wallmark säger är alltså att regeringspolitiken är inriktad på att i Bryssel försvara modellen med svenskt presstöd, men att han inte tycker om det.
Gotland nämndes
Som ofta i de här debatterna kring presstöd så är den gotländska modellen alltid aktuell. Här startade bevarandet av mångfald i presskören med att Gotlänningen och Gotlands Folkblad slog ihop, men behöll två skilda opinionssidor, alltså dagens ledaruppslag. Sedan har det utökats till nuvarande situation när Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda fått samma ägare men med skilda och konkurrerande redaktioner.
Det är klart att Gunnar Andrén (fp) i riksdagsdebatten framför detta som en styrka med vårt svenska presstöd. Men å andra sidan hävdade moderaten Hans Wallmark att norska Schibstedtkoncernen med god ekonomisk grund tar in 60 miljoner kronor i svenskt presstöd i egenskap av ägare till Svenska Dagbladet. Så det finns både fördelar och nackdelar enligt många.
Lever vidare
Den här debatten kommer att leva vidare. Liksom debatten om hur vi kommer att få våra nyheter och vår debatt levererad i fortsättningen. Kommer papperstidningen att överleva?
Visst gör den det, men formerna förändras ständigt. Liksom de kompletteringar som finns att hämta in sina nyheter och sitt debattunerlag. Idag talar många om nätets överlägsenhet och framtida dominans. Men än så länge är det mest för ytlig information, ibland tyvärr av skvallerkaraktär. För inte använder många nätet till att gå in på riksdagens sida och läsa protokollen från debatterna, även om de är lättillgängliga för alla. Eftersom jag själv är i den åldern att nätläsning är lite "ovant jobbig" så tar jag gärna ut på papper det jag vill läsa mer ingående. Presstödsdebatten blev åtta A4-sidor i utskrivet skick.
Som sagt, det har med vanor att göra. Jag tror bestämt att jag aldrig kommer att läsa en bok i displayen på min mobiltelefon. Men mina barnbarn kanske kommer att göra det. Eller i alla fall deras barn.