Några tydliga besked från Löfven angående vilka kompromisser han kunde tänkas göra i syfte att få bilda regering kom aldrig under valrörelsen.
Enligt Löfven skulle man rösta på Socialdemokraterna för att man delade deras politik, inget annat. Att väljarna hade ett intresse av att veta exakt vad av den politiken han kunde tänka sig att sälja ut för att få öppna dörren till Rosenbad sopade han under matten.
Och med facit en hand – drygt en månad efter valet – får det nog anses som en klok strategi från Löfven. För nu börjar beskeden komma och en samlad bedömning av dem ger ingen annan bild än att arbetslinjen strukits till förmån för bidragslinjen. Och som vanligt är det skattebetalarna som får betala.
I valrörelsen var det inte tal om några omfattande skattehöjningar på arbete och att stänga Bromma flygplats ville visserligen MP men inte S. Att regeringens budgetförslag kommer att innehålla förslag på flera skattehöjningar, inte bara på arbete, vet vi redan. Och i förra veckan kom så beskedet att en majoritet av Stockholms stadshus bestående av S, Mp, V och Fi vill se Bromma flygplats stängd till 2022.
Brutna vallöften rakt av. Och detta är sannolikt bara början.
Att det finns en majoritet i Stockholms stadshus som vill stänga Bromma flygplats är mycket oroande. Bromma flygplats betydelse för övriga delar av landet att snabbt och smidigt kunna ta sig till huvudstaden kan inte nog betonas. Arlanda räcker inte till och en stängning av Bromma flygplats skulle få förödande konsekvenser för näringslivet och i förlängningen då även tillväxten, arbetena och skatteintäkterna. Men det verkar den rödgröna majoriteten i Stockholm stad inte bry sig om. Helhetsbilden saknas uppenbarligen.
Utöver skattehöjningar och ett stängt Bromma flygplats gavs också beskedet i förra veckan om all medicin som omfattas av högkostnadsskyddet ska vara kostnadsfri för barn under 18 år.
Ur ett individperspektiv låter det säkert bra – föräldrar behöver inte betala för medicin till sina barn (utom då i form av ökade inkomstskatter för en del, för det är så reformen ska finansieras) – men regeringen har ett ansvar att se till landets bästa. På vilket sätt stimulerar det tillväxten att föräldrar som har råd att betala medicin till sina barn nu ska slippa? Sett i ljuset av den höjda inkomstskatten för alla som tjänar över 50 000 kronor i månaden blir det snarast löjligt. ”Vi tar mer av dina pengar men som tack får du gratis medicin”. Att ett sådant förslag ska omfatta alla familjer, även de som har råd att betala, har säkert sin grund i ett likhetstänk utifrån ett barnperspektiv men det är i nuvarande form inget annat än ett rent slöseri med skattepengar. Det är alltid lätt att vara frikostig med andras pengar och frikostig är vad de rödgröna är.
Magdalena Andersson har offentliggjort ett flertal skattehöjningar sedan valet och hon fortsätter att svartmåla alliansregeringens skötsel av statens finanser. Det är en svartmålning som inte bara är direkt osaklig utan även börjar framstå som direkt ovärdig.
Resten av omvärlden har hyllat Sveriges förmåga att klara finanskrisen. Anders Borg har utsetts till Europas bästa finansminister. Finland har gett Borg i uppdrag att analysera Finlands ekonomiska utmaningar.
Magdalena Anderssons sätt att hantera arvet efter alliansregeringen mot den bakgrunden är osmakligt. Man kan tycka olika och man kan ha olika lösningar på samma problem men någonstans går gränsen för vad som är fair play. Det är uppenbart, en månad efter valet, att regeringen avser att överge arbetslinjen för bidragslinjen. En sådan politik kommer inte gynna Sverige.