"Die Partei, die Partei, die hat immer Recht!"
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För att bara med några ord nämna P18. Lilian Virgin fortsätter att trassla in sig och hävda att hon gjorde vad hon kunde för P18 och gotlänningarna. Hennes och partikamraten Grönhagens sätt att rösta visar att så inte var fallet. Mer behöver egentligen inte ordas i den frågan.
Gotlänningarna ville ha kvar P18 - om det lär det inte råda så många meningar. Och där gick Virgin och Grönhagen emot de egna väljarna.
Helt rätt är att jag inte tycker att riksdagen har gjort en korrekt bedömning när det gäller den säkerhetspolitiska situationen. Önsketänkande har fått styra - inte sunt förnuft och realism.
Vi lever i direkt närhet till en supermakt som vilar på en allt annat än demokratisk grund. Nedrustningen är förhastad och kan få förödande konsekvenser.
Ja, jag är besviken på den moderata försvarspolitiken och skulle gärna se att partiet åter blev försvarsvänligt.
Ja, Lilian Virgin, jag tycker partierna har för stor makt. För stor makt inte minst i förhållande till hur många som är medlemmar. Jag vill ha ett utbyggt system med personval där våra valda företrädare har ett större personligt ansvar och inte kan gömma sig bakom sina partibeteckningar.
Att beslut ska föregås av kunskapsinhämtande och en öppen debatt har jag mig veterligen aldrig motsatt mig.
Ja, Lilian Virgin, jag tycker att våra riksdagsledamöter ska rösta efter sin övertygelse och det man gått till val på. Väljer man att gå emot sin övertygelse, ställer in sig i ledet och följer partilinjen har man svikit sina väljare.
Alla politiker som kandiderar i ett val redogör på ett eller annat sätt för den politik de tror på och de vill driva. Komplikationer och svåra situationer kan uppstå. Politikern vill en sak och partimajoriteten vill en annan. Vad gör man? Kan man inte övertygas om att partilinjen är rätt finns det bara två saker att välja på: avstå eller rösta nej.
Vi har situationen där den förtroendevalde känner att väljarna vill en sak men han/hon själv en annan. Och det är kanske framför allt i denna situation politikerns storhet prövas. Politikern har fått ett förtroende att agera i sina väljares intresse. Ibland kan detta var att också skydda väljarna mot sig själv. Men det blir aldrig bra om den valde röstar emot vad han/hon innerst inne tror är rätt.
Väljarna har vid kommande val möjlighet att rata den politiker som inte svarat upp till förhoppningarna.
Problemet med Virgins argumentation är att hon försöker sitta på två stolar samtidigt. Hon säger att hon gjort vad hon kunnat för att rädda P18 och röstar samtidigt emot den möjlighet som fanns kvar att rädda regementet. Men här har partiet haft en annan åsikt. Och vi vet ju att "die Partei hat immer recht".
Att vara politiker är inte att ha ett yrke. Det är att vara förtroendevald. Tyvärr är inte Lilian Virgin ensam om att resonera som om riksdagsuppdraget är ett jobb vilket som helst. Men det kanske förklarar synen att "chefen", i det här fallet Partiet, säger vad Du, som "anställd", ska tycka, tänka och rösta. Men det är inget jobb, partiet är inte chef och som politiker är man inte anställd. Man är sina väljares förlängda arm. Det är väljarnas förtroende som man fått. Det är väljarna som är chefen. Men stämmer man in i partisången "Die Partei, die Partei, die hat immer Recht!" så har man ju givetvis inte denna uppfattning om väljarna."Die Partei, die Partei, die hat immer Recht" * = Partiet, Partiet, Partiet har alltid rätt