Pianisten Robert Wells agerade i flera år musikalisk mysfarbror tillsammans med Peter Harrysson och Anders Berglund i Så ska det låta. Betydligt mindre gemytligt är hans samarbete med den vitryska diktaturen. 2010 spelade Wells för Vitryssland i melodifestivalen, Eurovision Song Contest. Dagarna före det vitryska presidentvalet uppträdde han tillsammans med diktatorn Aleksandr Lukasjenkos egen orkester.
I början av mars uppträdde popgruppen Roxette i Vitrysslands huvudstad Minsk, och nyligen rapporterade den svenska kampanjorganisationen Info Belarus att artisterna Shakira och Moby förväntas uppträda där under våren.
Frågan är inte oproblematisk. Bojkott är inget självklart recept mot diktatur och förföljelse av oliktänkande. Men i fallet Vitryssland är det uppenbart att regimen utnyttjar de utländska artisternas uppträdanden i propagandasyfte. Myndigheterna använder systematiskt dessa spelningar för att sprida sin propaganda.
Så reducerar artister, som annars gärna bygger sitt eget varumärke genom allehanda välgörenhetsprojekt, sig själva till diktaturens verktyg. Shakira, exempelvis, är ambassadör för UNICEF. Moby har producerat en skiva till stöd för Tibet. Men allt sådant klingar naturligtvis ihåligt när man lånar sig till propagandaredskap för Lukasjenko.