Disciplinerad demokrati militärens mål
Foto: DAVID LONGSTREATH
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När önskemålet om disciplin uttalas av företrädaren för en militärregim som i sin nuvarande uppenbarelse är 19 år gammal, då vet vi att det innebär att den som en gång fått makten aldrig skall behöva lämna den ifrån sig.
Den här demokratisynen verkar sprida sig från Vitryssland till Venezuela, från Marocko till Malaysia.
Burmas regim tycks tro att man kan härma Kina. Där krossades demokratirörelsen 1989. Efter en period av protest och utfrysning fortsatte Kinas uppstigning till ekonomisk och politisk världsmakt. Hotet från demokrati av västmodell var avvärjt.
Överfört på Burma skulle man kunna tänka sig att regimen, som tidigare satsat på isolering för att behålla makten, lindrar den fattigdom man själv bär skulden för genom att ekonomiskt öppna landet än mer för omvärlden.
Men hur skall regimen gottgöra övergreppet på religionen?
I ett etniskt splittrat land är buddismen ett sammanhållande kitt. Diktaturen hade försökt framställa sig som buddismens försvarare och beskyddare, exempelvis genom fördrivning av muslimer till grannlandet Bangladesh, och restaurering av helgedomar. Men genom att skjuta mot och förfölja munkar förgrep man sig på en av religionens främsta symboler och agenter.
Munkarna är till antalet omkring 400 000, ungefär lika många som regimens soldater, vars likar de ofta är genom sin unga ålder och enkla bakgrund.
En styrka för regimen är att den i grannskapet har kolleger som också gillar "disciplinerad demokrati". Eller, som i fallet med grannen i väster, Indien, föredrar den sorts "normalitet" som nu enligt utrikesministerns tal i FN återupprättats, framför osäkerheten som skulle följa om militärregimen försvagades.
Burmas regim skyller oroligheterna på "ett antal mäktiga länder". Ingen nämnd, men det är USA och EU-Europa som avses. Ty grannarna har ju varit ytterligt återhållsamma, av oro för att situationen skulle gå överstyr, så att deras egna ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen kunde hotas.
Kina är Burmas viktigaste handelspartner. Kina säljer vapen, bygger vägar och dammar och upprättar kolonier av invandrare, ungefär som i Afrika.
Stora gasfält har påträffats i havet söder om Burma. Energin och önskan att inte ge Kina överhanden i Burma har förmått Indien att närma sig militärregimen. Nu säger Indien sig hoppas att regimen skall verka för nationell försoning. Samtidigt har den nye chefen för Indiens krigsmakt sagt att han vill bevara de nära förbindelserna med kollegerna i Burma.
1997 kom Burma med i Asean, en samarbetsorganisation för tio länder i sydöstra Asien. Singapore, den nuvarande ordföranden, har manat Burmas ledare att arbeta för nationell försoning och demokrati.
Men Asean är ingen organisation för demokrati i vår mening. Här återfinns diktaturen Vietnam. Här finns Singapore, en sagolikt framgångsrik "disciplinerad demokrati". Ett regimskifte är lika osannolikt som i Hanoi.
I Burmas grannländer Bangladesh och Thailand har demokratin temporärt upphävts av militären. Varken här eller någon annanstans i regionen finns stöd för ett regimskifte. Beslutsfattarna i länderna runt Burma tycks snarast önska dess regim lycka till med att putsa upp fasaden.