Det mycket tragiska dödsfallet i varghägnet på Kolmårdens djurpark aktualiserar en mängd frågor. Omständigheterna måste klarna innan vi kan få svaret på vad som gått fel under ett till synes rutinartat arbete i varghägnet. Helt klart är att dödsfallet måste utredas mycket grundligt och att vargdebatten måste hållas på en saklig nivå.
Den här händelsen kommer utan tvivel att användas som ammunition av de som förespråkar ett Sverige utan varg. Rovdjursvännerna å sin sida kommer att gå till motattack och anklaga vargmotståndarna för att exploatera händelsen för sina egna syften.
Att hålla djur är inte riskfritt.
Tvärtom är det i många fall förenat med stora olycksrisker. Utan att trivialisera dödsfallet är det relevant att göra en jämförelse med de lantbrukare som varje år skadas och i en del fall dödas av tjurar. Det sker ett beklagligt antal olyckor i ladugårdar över hela landet som ofta har det gemensamt att de drabbade inte trott att de skulle bli stångade eftersom tjuren dittills alltid varit så snäll.
De som varje dag hanterat ett djur får, ur den utomståendes synvinkel, ofta en något skev bild av vad djuret är kapabel till. Något vi ofta glömmer bort, eller inte vill tänka på, är att djur inte är människor. De styrs inte av ett intellekt på samma sätt som vi.
Även om det kan diskuteras hur utvecklat högre djurs medvetanden är så kan man nog sluta sig till att varken vargar eller tjurar har någon moraluppfattning - de har inget uppsåt med sina attacker som man kan fördöma.
Man måste hantera djur med den försiktighet som fodras. Det gäller särskilt vilda djur i hägn.
Huruvida det brast i försiktighet i detta fall får utredningen visa. Men vi har ofta låtit oss invaggas i en tro på att naturen inte skulle vara farlig för människor. Om det beror på att färre och färre av oss har någon anknytning till landet och naturen eller att vi genom kulturen matats med en bild av naturen som betydligt mindre farlig än den egentligen kan diskuteras.
Disney och tecknade filmer kan kanske beskyllas för att sprida föreställningen av djur med mänskliga egenskaper.
Men förmänskligandet av djuren är en traditionsrik del av vår kultur och är inget nytt påfund. Inget ont i det, men vi får inte glömma att det inte är tjuren Ferdinand som står och idisslar i hagen utan en potentiellt livsfarlig flockledare som är genetiskt programmerad att stångas om han blir trängd.
Oavsett vad den kommande utredningen ger för svar om olyckan i Kolmården så kan man säga ett par saker. Vargarnas beteende är inget vi kan lägga mänskliga aspekter på. De agerar och reagerar utifrån sina egna förutsättningar, inte för att de är ondsinta. Det vi kan göra är att förhålla oss till riskerna med vilda djur, både frilevande och i hägn, för att minimera skaderisken.