Du har en röst, använd den, det var Ellen Johnsons slutord i sitt tal vid fredsprisutdelningen i Oslo. Ellen Johnson, Afrikas första kvinnliga president är en av tre kvinnliga fredspristagare detta år.
Alla tre gav röst åt en underkuvad befolkning i sina anföranden vid prisutdelningen. De talade inte bara till kvinnor utan till en förtryckt eller glömd befolkning, om du så vill.
Fel att utesluta kvinnor
Alla tre kvinnor visade i sina mäktiga och rättframma tal på att man inget gratis får, var du än bor i världen. Allt kostar i diktaturer såväl som demokratier. Blod, svett och tårar. Om det inte kostar blod i vårt svenska land, kostar helt säkert uppror mot överheten, uppror mot dina egna folkvalda, svett och tårar.
Du har en röst, inte bara vid varje val. Du har en röst att stämma upp i alla stunder däremellan. Du har en röst att använda inte bara i kris.
Du har en röst också vid vad som för dig kan tyckas fyrkantiga bedömningar eller orättvisa beslut. Orättfärdiga beslut som i slutändan påverkar ditt omkringliggande liv och samhälle negativt.
Varje ledarskap som utesluter kvinnor är dömda att misslyckas, uttryckte en av de kvinnliga fredspristagarna. Det vet vi sedan århundraden men det tar sin tid att åtgärda, om det någonsin kommer att hända. Samma ord skulle kunna användas på följande sätt: Varje ledarskap som utesluter landsbygd och övriga landet i förhållande till staden och stadsbebyggelse är också dömda att i slutändan misslyckas. Det ena kräver det andra för att överleva. På samma sätt som varje politisk process kräver att både kvinnor och män är involverade i besluten.
Under lång tid har företag lagts ner och flyttats till staden. Affärer har slagits upp runt om och andra har lagts ned på landsbygden. Vem stod på frihetens torg och försvarade sin bygd mot politiskt ledarskap och kommersen i staden?
Ingen vill att barnen skall åka långt för en skoldag. Men uppenbarligen är vi många som åker till staden för att handla varor eller arbeta. Ingen vill lägga ner sin intilliggande hälsovård, men till staden åker många för att shoppa och hålla staden under armarna.
Inte bara i sin egen bygd
Landsbygden håller på att dö, framförallt i ytteränderna på denna ö. Det är inget nytt. Inte heller kampen på olika platser av ön. Skillnaden mellan vilka närliggande behov man anser nödvändiga för att bygden skall leva, är däremot stor.
Vad slåss vi för? Hälsovård och skola i varje större ort eller ett fungerande samhälle i samma ort. Hjälp till självhjälp behövs i alla delar av Gotland utanför Visby. Skall landsbygdsborna vinna sina strider mot dåliga beslut, måste man som i Nordafrika gå samman inte bara i sin bygd utan över hela ön.
Det som sker är inte längre en politisk strid, utan en klar motsättning mellan stad och land. Om så inte vore, skulle stadsborna utan vidare låta skjutsa sina barn till närliggande landsbygdsskolor och utföra sin handel längre bort än Ica Maxi.
De skulle åka till Hemse och bada med sina barn utan att gnälla och samtidigt köpa fisk eller ostar i en alldeles fantastisk fiskaffär eller Ost skafferi. Handla kakor i Burgsvik och dricka gotlands bästa Cappuccino i Östergarns skola, innan de använt tandläkaren i samma hus.
Du har en röst, använd den. Och förlita dig på din granne också över sockengränsen och gamla häradsgränser.