Inför den massiva kritiken mot att höja kommunalskatten, försöker nu Vänsterpartiets Lars Bjurström nedan, sitta på två stolar samtidigt och förmedlar dubbla budskap.
De säger sig vara beredda att höja kommunalskatten, samtidigt som de säger sig vilja jobba med effektiviseringar och hushållning. Skatterna ska användas på det mest effektiva sättet, det kräver medborgarna, skriver Lars Bjurström.
Om man i den ekonomiska obalans som regionen nu befinner sig i, både säger sig vilja höja kommunalskatten och samtidigt effektivisera användningen av skatterna, då är man populist och försöker inta två ståndpunkter samtidigt.
Det blir desto mer förvillande när Lars Bjurström proklamerar att någon besparing på 100 miljoner kronor på skolan, det ställer inte Vänsterpartiet upp på.
Vänsterpartiet gör misstaget att likställa en kostnadsminskning i skolan med en nedrustning. Minskade kostnader behöver inte betyda nedrustning.
Om man har väldigt höga kostnader för lokaler och personal på grund av väldigt många små enheter, och intensivt jobbar för fler större enheter där personalen används effektivare, så innebär det inte en nedrustning av öns skola. Detta är ingen enkel och snabb process, men den måste prövas och drivas så långt möjligt.
Socialnämnden tar tag i sina överkostnader jämfört med riket genom att leta egna billigare lösningar på hur vi bättre tar han om de barn, som inte kan bo kvar i sina familjer för att familjerna är trasiga och inte fungerar för barnens uppväxt. Varför kan inte skolan göra samma sak?
Lars Bjurström skriver om mod. Jag tycker att det handlar om politiskt mod att våga se, undersöka och åtgärda de för höga kostnaderna för bland annat den gotländska skolan, jämfört med övriga riket. Jag tycker inte Vänsterpartiet visar mod när de kastar fram skattehöjarvapnet innan de ens har försökt att analysa och åtgärda skolans överkostnader. Jag blir besviken när Vänsterpartiet nu saboterar kostnadsminskningsprocessen genom att redan nu kasta fram skattehöjningen som alternativ.
Än är inte det politiska arbetet gjort som Vänsterpartiet säger sig vara skyldiga medborgarna, nämligen att skatterna ska användas på ett bra och effektivt sätt och att de ska jobba med effektiviseringar och hushållning.
När det gäller regeringens roll att ge kommunerna generella, icke öronmärkta statsbidrag, så kommunerna efter behov kan finansiera den välfärd som medborgarna önskar, så är vi överens. Jag gillar inte riktade statsbidrag, utan anser att progressiva skatter kan höjas för att finansiera en bra sjukvård, skola, omsorg och också investeringar i färjetrafik, vägar och mycket annat, som ökar jämlikheten. Men efter åtta år med borgerlig skattesänkarpolitik tar det tydligen tid att vända politiken.
Tills dess måste kommunpolitikerna ta sitt ansvar mot medborgarna och jobba med effektiviseringar och hushållning, så skatten används på ett bra och effektivt sätt.
Jag hade önskat att Vänsterpartiet tog ansvar och deltog aktivt i den processen och inte smiter undan med skattehöjarförslag.