Socialdemokraterna väljer att inte ta strid i frågan om vinster i välfärden. Det måste man sluta sig till med tanke på hur de presenterar sin politiska reträtt.
Sossarna kallade till presskonferens en fredagseftermiddag, vilket är sämsta tidpunkten i veckan om man vill ha genomslag i media. Deras nytillträdde partiledare var inte närvarande. I stället representerades man av två kommunalpolitiker, Annelie Hulthén från Göteborg och Ilmar Reepalu från Malmö.
Om Socialdemokraterna hade velat göra vinster i välfärden till en stridsfråga hade de naturligtvis kallat till presskonferens i början av nästa vecka. Och de hade sett till att ha Löfven där. Det är ju den nye ledaren alla är nyfikna på.
Förslagen som S lade fram syftar till att det är kommunerna, och inte staten som ska göra de ideologiska och svåra valen kring äldrevården.
Vad kommer det att resultera i?
Framförallt att skillnaden mellan olika kommuner blir stor. Borgerliga kommuner får möjlighet att fortsätta bjuda in vinstdrivande företag, vilket trots alla barnsjukdomar leder till större utbud och bättre kvalitet. Samtidigt kan ett antal röda kommuner värja sig mot konkurrens. I värsta fall slutar det då som i Annlie Hulthéns Göteborg. Där råder det stort underskott på platser inom äldrevården. Äldre lever instängda i sina lägenheter. Snittöverlevnadstiden på en del boenden är ungefär samma som på hospice - där människor vårdas i livets allra sista skede. Det är också en skandal, men inte lika omskriven som Caremas bristande vård.
Många kommuner, vare sig de är röda eller blå, missköter äldrevården. Därför skulle frågan behöva debatteras på nationell nivå.
I grund och botten finns det en samsyn mellan Socialdemokraterna och alliansen. Båda parterna inser att man måste ha in investeringar och konkurrens i äldrevården. Socialdemokraterna är inte mindre medvetna om det än de borgerliga. Samtidigt är båda parter skakade av Caremaskandalerna. Man inser att utvecklingen har gått fort fram och att regelverken kring upphandling och kontroll har brustit. De borgerliga partierna är lika införstådda med det som Socialdemokraterna.
Utifrån en gemensam avsikt, och en gemensam problemförståelse, borde det gå att få fram en blocköverskridande politik som för lång tid sätter upp spelregler både för kommuner och för företag.
Nu skjuts frågan snett nedåt utan att någon lösning kommer till stånd. Det är synd. Frågan om äldrevårdens finansiering är central för den framtida välfärden. Det bästa som kan hända nu är att de borgerliga väljer att själva föra bollen. Att de utformar ett eget förslag som skulle kunna vinna Socialdemokraternas gillande.