Dunlätt etik, fjäderlätt moral

Politik2009-02-16 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I konkurrens om uppmärksamheten med alliansens energiöverenskommelse, branden i Sydney och finanskrisens efterskalv kan dunskandalen tyckas väga lätt, för att inte säga dunlätt. Trots det har den under de senaste veckorna klamrat sig fast i nyhetsrapporteringen och bilderna på skrikande gäss som plockas levande kan svårligen ha undgått någon. Bilder föreställande "dunproducenter" som ingående visar hur människor rycker dunet av levande fåglar. Dun från Kina, Ungern och Polen som sedan hamnar i svenska kuddar, täcken och jackor. Med ens värmer jackan inte längre lika bra.

I massmedias undersökning av återförsäljare av dunprodukter med anledning av skandalen återfinns många av de stora kedjorna och företagen med välkända namn så som Åhléns, Jysk, IKEA, Hästens med flera. Vissa av återförsäljarna har dragit tillbaka sina produkter, andra har valt att inte uppge till massmedia vilka leverantörer de använder sig av, däribland KappAhl och Hästens, vilket omöjliggör en kontroll av det dun som de använder sig av. IKEA uttalade först att deras produkter endast kom från kontrollerade producenter som inte bedrev systematiskt djurplågeri genom att plocka levande fåglar. Vid närmare granskning i efterhand visade det sig att man uttalade lite mer än vad man kunde garantera.

Hela skandalen är upprörande. I första ledet upprörande för att miljoner fåglar plågas helt i onödan. I andra ledet för att företagen blundar och låter saker och ting ha sin gång. För hur skall man annars tolka det faktum att berörda återförsäljare endast börjar kontrollera saker och ting närmare när de blir avslöjade? Varför har man självmant inte säkerställt att man har en produktionskedja som inte inbegriper djurplågeri från början? Varför tar man så lätt på sitt etiska och moraliska ansvar inom företagsvärlden?

Den bild som nu målas upp, det vill säga att företagsvärlden agerar först när någon kommer på dem, fram till dess är det största möjliga vinst till vilket pris som helst som gäller, är pinsam, skamlig och upprörande. Superlativen kan göras många. Är etik och moral någonting som inom företagsvärlden anses endast nödvändigt avseende de aspekter där man kan eller har blivit avslöjad? Är vinsten målet som berättigar alla medel? Och om så är fallet, varför säljer man sig så billigt?

200 000 veterinärer organiserade genom den Europeiska veterinärfederationen har med anledning av skandalen reagerat och formulerat krav innebärande att EU skall stoppa dunimport som härrör från plockning från levande fåglar då det enligt djurskyddsregler är att anse som djurplågeri att rycka fjädrarna av levande fåglar. Veterinärerna utgör en lobbygrupp med pondus. Förhoppningsvis kan vägen till ett förbud bli kort.

Det finns säkert de konsumenter som tycker att fåglar är bara djur och deras välmående får stå tillbaka för mänsklighetens "rätt" till en varm och framför allt billig jacka. Konsumenter som inte lyssnar till argument om etik och moral och djurrätt. Inte ens den billigaste jackan kan motivera onödigt lidande. Behovet av dun till textilindustrin kan tillmötesgås genom användning av det dun som blir en restprodukt från livsmedelsindustrin. Kort och gott, plocka dunet från döda fåglar. Inget lidande, samma produkt. Aktuella företag borde sluta ta så dunlätt på sitt samhälleliga ansvar och bidra. Att man inte visste är inte en acceptabel ursäkt när man inte säkerställt att det går till på rätt sätt. Undrar hur berörda företagsledare skulle uppskatta att bli av med sin värmande dunjacka mitt i vintern?