Man är vad man äter. Det låter inte lika elegant som det tyska Man ist was man isst. Men det betyder detsamma.
Vad man äter säger en del om vad slags människa man är. Till och med så att maten numera har fått en djupare moralisk innebörd.
En vanlig fråga i enkäter är "Köper du ekologiskt odlad och närproducerad mat"? Förvånansvärt många svarar att det gör de nästan alltid, eller i alla fall när de hittar sådan. Överraskande eftersom numera mer än hälften av den mat som säljs i svenska livsmedelsbutiker är importerad.
Gotland kan inte konkurrera
Nå, det är väl bra med handel. Vi måste importera sånt som vi inte kan odla här, kaffe och apelsiner till exempel. På Nya Zeeland bedrivs fårskötsel i mycket stor skala. Alltså blir köttet billigt per kilo. Så billigt att den långa transporten hit inte märks på priset här. De har ett vänligare och jämnare klimat än vårt.
Gotland kan inte konkurrera. Våra får lever efter våra årstider, lammen föds tidigt på våren och är slaktfärdiga ett halvår senare. Hur får man då lammkött till sommarens alla grillar?
Detta är bara ett exempel på ekologiskt producerad, god och ganska billig mat. Men med extremt lång transport hit. Kan vi bortse från den? Idén med globalisering är att varje vara produceras där det passar bäst. Våra kläder och hushållsmaskiner tillverkas i Kina eftersom man där har de lägsta lönerna. Det har alla accepterat numera.
Men är det samma sak med maten? Där kommer moralen in. Sverige har mycket hårda lagar om djurhållning och förbud mot antibiotika till slaktdjur. Det fördyrar produktionen.
I Danmark redan är lagarna mer tillåtande. Danskt griskött blir billigare, så svenskarna köper det. Och gotländska grisbönder måste lägga ner.
Upphandla ekologiskt?
Den intressantaste frågan på senaste fullmäktige var den om upphandling av råvaror till maten på offentliga inrättningar. Går det att köpa lokalt producerade livsmedel, till och med ekologiskt odlat?
Det tycks mig att svaret är både JA och NEJ. När kommunen gör upphandling får man inte skriva att maten skall vara producerad här på ön. Det skulle vara konkurrensbegränsning, och det tål inte EU. Man får inte skriva att det skall vara knorr på svansen på den gris som skall bli våra köttbullar och korvar. Alltså, hur djuren har haft det i livet är viktigt i lagstiftningen, men inte i upphandlingsreglementet.
Jag kan tänka mig att gotländska tomater kan odlas med färre bekämpningsmedel och mindre kemikalier för att klara transport än holländska. Ändå blir våra dyrare, för vi kan inte ha så stora volymer och vårt klimat ger kortare säsong. Då bör man inte låta priset vara helt avgörande.
Politisk handling
Det här problemet finns i andra kommuner också. Alla vill gynna sina egna företagare. Visst känns det riktigt att vi skall så långt som möjligt producera vår egen mat, utan långa transporter.
Rättsläget är inte klart. Somliga har ställt krav på närodlat och ekologiskt vid upphandling och fått rätt i förvaltningsdomstol. Andra kommuner har fått avslag när något storföretag överklagat.
Så en del ledamöter menade att Gotland måste köra hårt. Ställa våra krav men göra det smart. Inte bara låta tjänstemännen handla efter lagens bokstav.
Politikerna skall vara med och se till lagens anda också.