Idag får ni två bilder ur verkligheten till höger här på sidan. En högaktuell och en från 1940-talet.
Ronnie G Lundin skriver utifrån en tyvärr alltför vanlig erfarenhet av arbetslöshet, försämrad a-kassa och ständiga jobbansökningar.
Tyvärr har den nuvarande Alliansregeringen inte haft några kraftfullare åtgärder att sätta in. De senaste åren har det kommit mycket få förslag från det hållet och de som kom tidigare har dessvärre inte visat sig särskilt effektiva.
För bara några dagar sedan redovisade Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (ett forskningsinstitut under Arbetsmarknadsdepartementet) en rapport om den sänka arbetsgivaravgiften för unga.
Den bekräftade vad Handelsanställdas förbund visade i en rapport redan i somras, nämligen att sänkningen gett mycket liten effekt. Kanske har den första sänkningen, som kom 2007, gett 6 000 till 10 000 nya jobb.
Med en utebliven intäkt på tio miljarder, som sänkningen beräknas till, har statskassans kostnad per arbetstillfälle blivit 1-1,6 miljoner. Den genomsnittliga kostnaden för att anställa unga mellan 19 och 25 år ligger normalt på en fjärdedel av den summan, enligt samma rapport.
Den andra sänkningen något år senare har, enligt samma källa, inte haft just någon ytterligare effekt. För grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden finner man ingen sysselsättningseffekt alls.
Det finns ingen anledning att vara skadeglad över detta. Regeringens ministrar trodde på sin åtgärd och kan väl, om man ska vara snäll så här till jul, hållas räkning för att de i alla fall försökte.
Däremot är det nästan omöjligt att förstå att det inte fanns någon som helst vilja från det hållet att ända inriktning eller ens lyssna på andra förslag när effekterna uteblev.
❑❑❑ Så här under de sista dagarna av de gotländska socialdemokraternas jubileumsår 2013 beskriver veteranen Henry Lindkvist en period när socialdemokratin för första gången tog plats i den lokala politiken i hans hemsocken Grötlingbo. Vi får följa hans berättelse i några delar här på sidan.
Som framgått av artiklar i samband med distriktets 100-årsfirande tidigare i höst var 1913 inget definitivt startår för socialdemokratin på Gotland utan snarare ett år då en nystart blev upptakten till en fortlöpande verksamhet.
Att det tog tid och kraft att starta en politisk verksamhet på en gång även här kan vara värt att erinra sig när vi idag följer utvecklingen av folkligt inflytande i Nordafrika och Mellanöstern, i delar av det gamla sovjetväldet och på andra håll i världen.