Jag måste bara ge en replik på följande mening som fanns med i tisdagens ledare på Gotlänningen, sidan här bredvid. ”Om man inte förstår att effektiviseringar, tack vare ny teknik, ny kunskap eller helt enkelt smarta idéer, leder till besparingar då hamnar vi på en ganska låg nivå.”
Under Almedalsveckan var jag på ett seminarium där det internationella forskningsprojektet ”Quality of jobs and innovation generated employment outcomes” (QuInnE) beskrevs. Projektet har sedan 2015 bedrivit forskning på hur innovation, arbetskvalitet och anställningsform samspelar. Ett av forskningsresultaten som överraskade forskarna i projektet gällde företag som gjort stora innovativa förändringar. Många av oss har nog, precis som skribenten på Gotlänningen, haft uppfattningen att företag och arbetsplatser som genomgår en större teknisk eller annan organisatorisk utveckling också minskar sin personalstyrka. Men ny teknik, ny kunskap eller helt enkelt smarta idéer leder enligt QuInnE till att fler personer anställs.
Exempelvis har Skatteverket genomgått stora förändringar genom att digitalisera sina tjänster. Vi som deklarerat under 20 år eller mer kan intyga hur mycket smidigare det blivit i och med digitaliseringen. Samtidigt har Skatteverket arbetat hårt för att även andra tjänster ska bli så enkla som möjligt. Enkla digitaliserade system minskar risken för att vi skattebetalare gör fel, vilket också minskar arbetet för anställda på skatteverket.
Den effektiviseringen borde gett en utveckling där antalet anställda på Skatteverket minskat. Men så är inte fallet. Från 2005 till 2018 har antalet anställda ökat med 82 personer vilket känns marginellt. Jag tror, precis som det QuInnE fått fram med sin forskning, att effektiviseringarna har skapat helt nya arbetsuppgifter eller gett utrymme för de anställda att göra arbetsuppgifter som tidigare har varit eftersatta.
Utifrån ovanstående forskning och verklighetskoll är jag tveksam till om effektiviseringar, ens inom offentliga verksamheter, verkligen leder till de besparingar som man förväntar sig. Personal är den stora kostnaden och organisationerna är så pass slimmade att de tidsbesparingar som görs, äts upp av arbetsuppgifter som satts lite på undantag. Tror man att ny teknik, ny kunskap eller helt enkelt smarta idéer alltid sparar pengar riskerar man att falla platt när verkligheten inte ger det förväntade resultatet. Då riskerar man istället att tvingas till ogenomtänkta panikåtgärder för att genomföra de tänkta besparingarna.