Statsminister Fredrik Reinfeldt gav sitt jultal från en lättförsvarad position, både geografiskt och politiskt. Geografiskt därför att han som plats valt det så kallade högloftet - ett vikingalånghus på toppen av Skansen i Stockholm. Politiskt därför att både hans parti och hans regering har starkt stöd hos svenska folket.
I Sverige finns ingen egentlig tradition av politiska jultal. Statsministern gjorde ändå sitt bästa och sa att det med tanke på vad som nyss hänt med självmordsbombaren fanns ett behov om att prata om vilket Sverige vi vill ha.
Reinfeldt redogjorde så för sin syn på Sverige. Han menade att det svenska samhället i grunden byggde på ett handslag. Så som vi vill att andra ska behandla oss, så ska vi också behandla dem. Denna underliggande tanke har sedan resulterat i ett land som Reinfeldt vill beskriva med tre ledord. Han menade att Sverige präglas av öppenhet, frihet och mångfald.
Öppenheten manifesteras av att medborgarna från tidig ålder får fatta egna beslut och själva göra sina viktiga val. Friheten innebär att ingen annan bestämmer vad man ska arbeta med, var man ska bo eller vem man ska gifta sig med.
Mångfalden innebär att medborgarna i sin frihet och öppenhet accepterar att de lever tillsammans med andra människor som varken ser lika ut, eller hyser samma åsikter. Mångfalden är en styrka, så länge alla accepterar den bakomliggande överrenskommelsen. För att ha frihet måste vi också våga ge frihet.
Här började talet bli allvarligt. Men det kändes som att statsministern inte riktigt ville ta i de svåra frågorna och peka på konkreta åtgärder. Visserligen nämnde han några av problemområdena men gav inga besked om hur han ville angripa dem.
Ett sådant problem är ungdomarnas sviktande framtidstro. Statsministern erkände att valresultatet visade att många unga misstrodde inte bara regeringens politik, utan även Sveriges grundläggande värderingar. Unga röstade på Sverigedemokrater och Vänsterpartister inte bara därför att de ville vara radikala utan därför att de inte ser sin framtid i det öppna samhället.
Här ligger en enorm utmaning och som åhörare blev man besviken över att statsministern inte gav några förslag på hur framtidstron ska återvinnas. Bostäder, jobb och rättstat nämndes, men hur ska det ske?
Sammanfattningsvis var talet modigt och tydligt. Statsministern tog ställning för sin samhällssyn och sina värderingar. Markeringarna mot religiös radikalisering var omöjliga att missa. Samtidigt lämnades inget utrymme för åsikter som leder mot ett mer slutet samhälle. Det är fortfarande öppenhet, frihet och mångfald som gäller. Men hur ska det säkras?
Efter talet var det lätt att tänka på en scen ur filmen "Braveheart" med Mel Gibson. Efter att hjälten hållit ett hänryckande tal till sina mannar säger en av dem: "Fine speech, now what do we do?"