Efterlängtade beslut som förpliktar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Avskaffandet av förmögenhetsskatten och fastighetsskatten, som ett led i en välbehövlig förändring av det svenska skattessystemet, har följt de senaste moderata ledarnas retorik och arbetsuppgifter som en trogen hund. Tills nu, tills Reinfeldt blev den som slutligen genomdrev vad så många innan honom i yviga ordalag agiterat för.
Besluten att avskaffa såväl förmögenhetsskatten som fastighetsskatten var efterlängtade. Förmögenhetsskatten och fastighetsskatten innebar båda två att människor tvingades skatta för redan skattade medel med skattade inkomster. Att betala en rimlig inkomstskatt är en sak, att tvingas ta av sitt kapital för att betala skatt för sparade medel en helt annan.
När fastigheter med ett fördelaktigt läge upptaxeras utan hänsyn till faktisk standard och den höjda fastighetsskatten med anledning därav tvingar innehavaren att flytta har logiken för länge sedan lämnat systemet. Att avskaffa förmögenhetsskatten och fastighetsskatten var ett första steg mot att skapa ett mer ändamålsenligt och rättvist skattesystem. För alla.
Kritiken mot Reinfeldts progressiva skattebeslut är densamma som alltid när moderat och socialdemokratisk skattepolitik ställs mot varandra. Moderaterna hävdar att socialdemokraterna med ett alltför stort skattetryck utarmar företagsandan och människors vilja att skapa sig en framtid, socialdemokraterna anklagar moderaterna för att ta från de fattiga för att ge till dem som egentligen inte behöver. Föga förvånande, och helt i enlighet med ovanstående, kallade Alexandra Pascalidou i en krönika förra veckan Reinfeldt för en falsk Robin Hood.
Svensk skattepolitik, fram tills nu, har för många vanliga människor varit synonym med allt annat än vackra sagor. Förmögenhetsskatten drabbade de som skapat sig en ordentlig trygghet, men på grund av diverse undantag, inte de verkliga storföretagen eftersom socialdemokraterna gjorde undantag för de betydande företag som man annars var rädd skulle flytta sin produktion och verksamhet utomlands. Vad är det om inte ett erkännande att skatten inte var ändamålsenlig?
Fastighetsskatten drabbade alla som investerade i ett eget ägt boende. Ett eget ägt hem borde vara en målsättning och möjlighet för var och en. Att skapa ett system som motarbetar det är inte långsiktigt hållbart för samhället.
Reinfeldt är ingen falsk Robin Hood, Reinfeldt med allierade har tagit det första steget till att skapa ett mer hållbart och rättvist skattesystem. Ett system där staten, likt en girig prins John, inte tjänar på människors beroende och arbete på bekostnad av medborgarnas möjligheter att skapa sig ett oberoende, oaktat om detta oberoende vinns genom en sparad slant på banken eller att farföräldrarna kan behålla sin stuga vid havet och låta barnbarnen ärva sina drömmars plats.
Men att infria gamla löften förpliktar samtidigt. Oppositionen kommer att bevaka utvecklingen noggrant och faller inte allt väl ut kommer regeringen utmålas med alla superlativ som kastades åt den gamla högern. Reinfeldt måste nu visa att hans skattereformer håller, att de inte slår orättvist och att de i längden gynnar såväl individen som samhället. Därutöver måste han fylla ut agendan för moderat politik där förmögenhets- och fastighetsskatten tidigare upptog plats. Reinfeldt har visat styrka och att han infriar vad han lovar. Nu är det tid för mångsidighet och lyhördhet mot andra sakpolitiska områden.