EG-domstolens luddiga dilemma
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det hela började för fem år sedan när det lettiska företaget Laval un Partneri var anlitade av Vaxholms kommun för att bygga en skola. De utländska arbetarna tjänade svensk minimilön enligt gällande kollektivavtal, men Byggnads och de andra inblandade fackförbunden krävde genomsnittlig svensk byggarbetarlön. Det kunde Laval inte betala, och byggarbetsplatsen försattes i blockad. Slagord som "go home" regnade över de gästarbetarna, som anklagades för lönedumpning.
Dotterbolaget Baltic tvingades i konkurs, Laval un Partneri avbröt samarbetet med Vaxholm och letterna fick åka hem. För detta ber Byggnads nu om ursäkt, med man vidhåller att slagorden och det uppskruvade tonläget bottnade i omtanke om gästarbetarnas fackliga rättigheter.
Redan 2007 konstaterade EG-domstolen att fackförbundens långtgående krav stod i strid med EU:s utstationeringsdirektiv och förklarade stridsåtgärderna olagliga. Häromdagen meddelade svenska Arbetsdomstolen att man går på EG-domstolens linje, och dömde fackförbunden att betala sammanlagt 550 000 kronor i allmänt skadestånd till Laval un Partneri samt lejonparten av företagets rättegångskostnader. Däremot slipper Byggnads att betala ekonomiskt skadestånd till bolaget, eftersom Arbetsdomstolen inte anser att Laval kunnat bevisa att den fackliga blockaden åsamkat företaget betydande skada.
Det är anmärkningsvärt. Samtidigt bär de svenska fackförbunden knappast hela ansvaret för incidenten, Arbetsdomstolen förtjänar också klander. Domstolen, som initialt ställde sig på fackets sida i konflikten, gav ju Byggnads grönt ljus för stridsåtgärder. Trots protester från EG-rättsliga experter.
Till Arbetsdomstolens försvar kan sägas att EG-domstolens avgörande inte var givet på förhand. När domstolens generaladvokat Paolo Mengozzi meddelade sitt förslag till beslut i maj 2007 triumferade Byggnads. EG-rätten hade tolkats till fackförbundens fördel, menade man, stridsåtgärder för att förhindra "social dumping" ansågs inte bryta mot EU:s regler om fri rörlighet för arbetskraft. Själva domen kom som en chock.
Förklaringen är att EU-domstolen har att tolka bred, ofta luddig lagstiftning, där olika rättsprinciper ibland står mot varandra, i det här fallet principen om den öppna marknaden och fackförbundens rätt att vidta stridsåtgärder. Avgörandena får långtgående konsekvenser. EG-domstolen, som består av experter och tjänstemän, svingar politisk makt som i vanliga fall är förbehållen folkvalda.
I USA, där högsta domstolen har en liknande funktion, tillsätts tjänstemän ofta politiskt, för att legitimera den juridisk-politiska makten. Att reformera EG-domstolen enligt det konceptet är förmodligen nödvändigt, om EU i framtiden skall kunna hävda sin auktoritet i politiskt känsliga frågor.