Den politiska krisen i Egypten ska lösas med dialog. Det sade president Muhammad Mursi i ett direktsänt tal i egyptisk teve i torsdags. Lovvärt kan tyckas, men det framstår minst sagt som hycklande av en president som har agerat alltmer självsvåldigt ända sedan han valdes för snart sex månader sedan.
När Mursi i november genom dekret skapade immunitet för sina handlingar utlöstes inte oväntat en ny rad oroligheter i det plågade landet. Presidentpalatset har vid flera tillfällen omringats av demonstranter som har jagats bort av Mursitrogna och sammandrabbningarna den senaste veckan har krävt flera liv och skadat ett stort antal människor.
Det är rätt av den egyptiska oppositionen att kräva mer av Mursi än vad han levererat. Hans inledande presidentgärning har inte imponerat på annat vis än som en lektion i krossade drömmar och skenande antidemokrati. Den sekulära del av befolkningen som ledde revolten är dock en relativt liten minoritet i Egypten och lär få vänja sig vid att inte få helt som den vill.
I viss svensk media framställs det som förvånande att andra problem kvarstår. Till exempel är ekonomin fortfarande dålig i Egypten och arbetslösheten är alltjämt väldigt hög. Detta trots att den förre diktatorn Hosni Mubarak fälldes redan förra året. Det är en blåögd framställning som är svår att tro på.
Egypten brottades redan innan Mubaraks fall med allvarliga problem. Oljan är i allt väsentligt slut, produktionen toppade redan 1993 och sjönk därefter i snabb takt. Lägg därtill problem med ett undervecklat näringsliv som inte är i närheten av att kunna bära det egyptiska samhället på dess axlar. Turismen har visserligen gått ner en aning i och med revolutionen och de utdragna problemen men det gäller främst Kairo, i de verkliga turistområdena fortsätter verksamheten relativt ostört. Men det räcker inte.
Skillnaderna mellan stad och land i Egypten är många gånger så stora att våra svenska olikheter ter sig direkt löjliga. Befolkningstillväxten har skett i ett mycket högt tempo. Från 1950 års dryga 20 miljoner 1950 till över 80 miljoner idag. Samhället har dock inte växt i samma takt. Utbildningssystemet ser bra ut på pappret men under ytan finns stora problem.
Utbildningens högre delar når inte i tillräckligt hög utsträckning den fattigare delen av befolkningen. I sammanhanget är det dock ett mindre problem. Det egyptiska samhället klarar nämligen inte av att nyttja dem som faktiskt utbildar sig. Resultatet ser man överallt i form av exempelvis getvallande socionomer. Missnöjet i denna grupp är förståelig och kommer att hålla i sig under lång tid.
Situationen i Egypten är inte förvånande och hade inte hunnits förbättrats märkbart oavsett vem presidenten är. Det finns stora strukturella problem i Egypten och missnöjet kommer att hålla i sig länge och sannolikt växa. Därtill kommer Mursis maktmissbruk trigga ständigt fler protester. Det kommer att vara oroligt i Egypten under lång tid framöver.