Eliasson som utrikesminister
Jan Eliasson skulle bli en bra utrikesminister, menar Lennart Lindgren. Foto: Ronnie G Lundin
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För nyhetskonsumenterna, det vill säga du och jag, kan då fortsätta att spekulera på egen hand med egna bestämda uppfattningar.
Men först skall valet vinnas. För man skall inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten, som ordspråket lyder enligt La Fontaines fabler på 1600-talet. Politik och spekulationer har väl alltid hört ihop, eller?
Utrikesministern viktig
Främsta exemplet är de ständiga opinionsmätningarna från allehanda institut. I den ena blåser det vänstervind, i den andra högervind. Vi väljare står mitt i orkanens öga. Opinionsmätningarna kan närmast liknas vid spekulationer med vetenskapliga förtecken. Men opinionsinstituten gör grova pengar på medias behov av "nyheter".
En omtyckt spekulationstaburett är utrikesministerposten. Den folkliga favoriten Margot Wallström kan vi nog glömma. Hon har ständigt avfärdat alla försök till återvändo i en regering de senaste tio åren. Men hon vore tveklöst en stor tillgång och har sannolikt ett stöd långt utanför den rödgröna kretsen. Men nu sitter hon säkert, vill jag hoppas, på den viktiga FN-posten att i enlighet med resolutioner i Säkerhetsrådet bevaka kvinnors situation i krig och konflikt. Men också att lyfta fram behovet att ta till vara kvinnors klokskap och kraft för att lösa konflikter och för att skapa fred. Där behövs hon.
Eliasson ser utanför EU
En annan person som också torde ha stöd utanför den rödgröna kretsen är Jan Eliasson. Sveriges mesta diplomat med ett synnerligen gott rykte över världen och inom FN. I den senaste socialdemokratiska regeringen hann han sitta blott någon månad. Därmed finns mycket ogjort och jag skulle tro att Eliasson vill njuta mer av den frukten än bara en tugga.
För Sverige skulle detta betyda att vårt lilla land kan återta ett gott anseende i världen. Att se världen utanför EU, att det finns en värld utanför Verona, för att tala Shakespearespråk. Att Sverige åter tar utsatta länders parti. Att det mänskliga och medmänskliga tar form igen som en fläkt från Palmes tid. Att rättvisa och solidaritet blir ledstjärna i utrikespolitiken.
Denna medmänskliga ton fick vi ta del av, vi som hörde nationaldagstalaren Jan Eliasson i Almedalen nyligen. Bara bildspråket att människan behöver rötter och vingar var ljuvligt att höra från en politiker. Utan rötter blir vi lealösa, utan vingar blir vi fantasilösa. Att vi är gäster på den här planeten och har därvidlag ett ansvar för framtiden. Att det är arbete som skapat vår välfärd. Att vi skall slå vakt om en värdegrund där alla människor är lika värda och har lika chanser i livet. Att orättvisor är farliga. Att de nya svenskarna är en brygga till andra kulturer.
Om detta vill vi höra mer efter den 19 september, alldenstund Sverige behöver ett regimskifte. Och tänk så skönt det vore att slippa Bildts oljeaffärer.